*
Det var endast Miss Coleman och hennes klass som skulle åka med bussen ända upp till Camp Topeka i Blue Hills.
De tre andra passagerarna skulle hoppa av vid olika hållplatsen på vägen.
Den förste som skulle gå av var en äldre man. Han stod otåligt vid bussens dörrar och väntade på att bussen skulle stanna.
När bussen väl stannade tyckte inte gubben att chauffören öppnade dörrarna tillräckligt fort, för han gapade:
"Öpnna! Jag ska av här!"
När inget hände vände han sig mot sina medpassagerare.
"Kan någon säga till föraren att öppna! Jag ska av här!"
Han märkte inte när dörrarna öppnades. Han morrade:
"Jag ska av här!"
En försynt flickröst med sydstatsdialekt påkallade hans uppmärksamhet:
"Det är öppet nu, Sir."
Gubben blängde på flickan.
"Vaddå?"
"Dörrarna är öppna nu Sir." upprepade flickan. Nu hade hon fniss i rösten.
"Ni kan gå av nu Sir." sa pojken som satt bredvid henne, även han hade fniss i rösten.
"Jäkla hippie-ungar." muttrade gubben och så klev han av bussen.
"Ha en trevlig dag!" ropade Sunshine och Ryan efter honom.
Gubben blängde surt på passagerarna i bussen.
"Vi vinkar till honom, så kanske han blir lite gladare!" sa Ryan.
"Jaaaa! Det gör vi!" skrattade klassen.
När bussen började åka iväg, såg gubben hur tjugo high school-elever och ett par vuxna personer glatt vinkade åt honom.
Gubben blängde ännu surare.
"Oj då..." sa Ryan. "Han var verkligen inte glad."
"Rolig gubbe." sa Clark. "Jag förstår inte varför han var så sur... Det måste vara jättekul att åka med oss."
"Ja, jag blir iallafall jätteglad av att åka med oss!" sa Sheila.
"Jag med!" instämde Ryan, Sunshine och Maureen.
*
Det var endast Miss Coleman och hennes klass som skulle åka med bussen ända upp till Camp Topeka i Blue Hills.
De tre andra passagerarna skulle hoppa av vid olika hållplatsen på vägen.
Den förste som skulle gå av var en äldre man. Han stod otåligt vid bussens dörrar och väntade på att bussen skulle stanna.
När bussen väl stannade tyckte inte gubben att chauffören öppnade dörrarna tillräckligt fort, för han gapade:
"Öpnna! Jag ska av här!"
När inget hände vände han sig mot sina medpassagerare.
"Kan någon säga till föraren att öppna! Jag ska av här!"
Han märkte inte när dörrarna öppnades. Han morrade:
"Jag ska av här!"
En försynt flickröst med sydstatsdialekt påkallade hans uppmärksamhet:
"Det är öppet nu, Sir."
Gubben blängde på flickan.
"Vaddå?"
"Dörrarna är öppna nu Sir." upprepade flickan. Nu hade hon fniss i rösten.
"Ni kan gå av nu Sir." sa pojken som satt bredvid henne, även han hade fniss i rösten.
"Jäkla hippie-ungar." muttrade gubben och så klev han av bussen.
"Ha en trevlig dag!" ropade Sunshine och Ryan efter honom.
Gubben blängde surt på passagerarna i bussen.
"Vi vinkar till honom, så kanske han blir lite gladare!" sa Ryan.
"Jaaaa! Det gör vi!" skrattade klassen.
När bussen började åka iväg, såg gubben hur tjugo high school-elever och ett par vuxna personer glatt vinkade åt honom.
Gubben blängde ännu surare.
"Oj då..." sa Ryan. "Han var verkligen inte glad."
"Rolig gubbe." sa Clark. "Jag förstår inte varför han var så sur... Det måste vara jättekul att åka med oss."
"Ja, jag blir iallafall jätteglad av att åka med oss!" sa Sheila.
"Jag med!" instämde Ryan, Sunshine och Maureen.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar