Skrattsjukan

Fredag morgon.


"Nu ska vi prata lite om litteratur." sa engelskläraren Miss Kramer. "Jag tänkte att ni skulle få läsa..."
Miss Kramer avbröt sig och såg på Ashlee och Kyle som tycktes ha drabbats av ett fnissanfall.
"Vad är det som är så roligt?" frågade hon.
"Jag vet inte...!" fnissade Ashlee.
"Det är skrattsjukan." sa Max. "Mycket allvarlig åkomma."
"Förlåt," sa Kyle och försökte behärska sig. "vi ska vara tysta nu."
Julie Carver blängde surt på Ashlee och Kyle.
"Kan ni vara tysta! Miss Kramer försöker hålla lektion här!"
Miss Kramer log mot dem.
"Så farligt är det inte Julie. Jo, jag tänkte att ni ska börja läsa Charles Dickens Oliver Twist på måndag."
Ashlee och Kyle började skratta igen.
"Men vad är det som är så roligt...?!" utbrast Max.
"Jag har ingen aning." skrattade Kyle.
Max skrattade.
"Ni är ju knäppa!"
"Jag vet!" fnissade Kyle.
"Men var tysta nu!" fräste Julie ilsket. "Miss Kramer ska prata om Charles Dickens!"
"Mmm... vi ska försöka." svarade Ashlee, men utan att riktigt mena det.
Hon petade Kyle i sidan och sa med låtsas-sträng röst:.
"Tyst nu Kyle, Miss Kramer ska prata om 'Darles Chickens'!"
Nu kunde varken klasskamraterna eller Miss Kramer hålla sig för skratt längre. Julie var den enda som inte skrattade.
"Visst är det underbart att man kan vara så här glad en fredagsmorgon?" skrattade Max. Han såg glatt på Kyle och Ashlee. "Kan inte ni få skrattsjukan oftare? Snälla?"
Ashlee slängde ett suddgummi på honom.
*