Ocean Beach Memories #6

Ocean Beach Fair
Augusti 1960

Ryan, 3 år och 9 månader, såg med skeptisk blick på den stora karusellhästen.
"Vill du åka karusellen?" frågade 5-åriga Maureen.
Ryan rynkade pannan och skakade på huvudet.
"Nej." sa han bestämt. "Tycker inte om den."
Han pekade på karusellhästen.
"Han har arga ögon och stora tänder."
Maggie lyfte upp Ryan i sin famn.
"Den är inte farlig, min älskling." försäkrade hon och kysste Ryan på kinden. "Det är bara en gammal trähäst."
Ryan kurade ihop i Maggies famn och lutade huvudet mot hennes axel.
"Man kan klappa den." sa Maureen.
Ryan skakade på huvudet igen.
"Vill du gunga istället?" frågade Maureen och pekade bort mot gungorna.
Ryan sken upp.
"Ja!"
Han gled ur Maggies famn som en liten klick glass i solsken och sprang tillsammans med Maureen till gungorna.
"Titta Aunt Maggie!" ropade Ryan lyckligt när han och Maureen satt på varsin gunga. "Jag flyger!"
Han skrattade lyckligt.
"Jag ser det älskling!" skrattade Maggie. "Snart kan ni klappa molnen!"
Ryan och Maureen fnissade.
"Jaaa!" tjoade barnen. "Vi klappar molnen!"
Ryan pekade på Maureens långa, mörka hår.
"Marie! Ditt hår flyger också!" fnissade han.
"Jaaa, det gör det faktiskt!" fnissade Maureen. "Det flyger i vinden!"
"Och vi flyger i vinden!" jublade Ryan.

David kom gående. Han stannade intill Maggie och såg på Maureen och sin lille son på gungorna.
"Dom ser ut att ha jättekul." log David.
Ryan fick syn på sin far.
"Pappa! Se, vi flyger i vinden!" ropade han ivrigt. "Marie och jag flyger jättefort i vinden!"
David skrattade.
"Jag ser det älskling! Vad fint!"
"Det är roligt att flyga, pappa!" jublade Ryan.
Han skrattade sitt härliga, pärlande skratt.
David fick tårar i ögonen när han såg sin lycklige lille son leka och skratta.
För första gången på flera månader var Ryan riktigt glad.
"Det här är den lille killen som läkarna sa inte skulle överleva i våras..." sa David. "Titta på honom nu."
Maggie lade armen om David.
"Han är en stark liten kämpe, David."

Ryan hoppade ner från gungan och rusade in i sin fars famn.
David lyfte upp den lille pojken och snurrade honom i luften. Sedan kramade han honom.
"Såg du hur bra vi flög?" frågade Ryan. "Va, såg du, pappa?"
"Ja, jag såg hur ni flög, Ryan." David log och kittlade sin son.
Ryan kiknade av skratt.
Jag hoppas att du alltid får vara så här sprallig och lycklig, grabben, tänkte David.
*