*
Eden Park.
6 November, 1995.
Nio dagar hade gått sedan Baby Grace hittades på kyrktrappan.
Man hade försökt hitta den lillas föräldrar eller släktingar, men ingen hade hört av sig.
Det verkade inte som om någon skulle komma med den andra halvan av silverhjärtat och hämta sin baby.
"Vad händer med henne nu?" frågade Selma Hayden sin man när de satt och åt middag på kvällen.
"Hon bor för tillfället på kyrkans barnhem." sa Matthew. "Där har hon det bra."
8-årige Patrick spärrade upp ögonen.
"Men tänk om hon måste bli som han Quasimodo!" utbrast han förfärat. "Han hittades ju utanför en kyrka!"
Matthew dolde ett leende.
"Har farmor och du tittat på gamla filmer igen?"
Patrick nickade.
"Alla var jättedumma mot Quasimodo!"
"Ja, men det kommer inte att hända med Baby Grace." försäkrade Matthew. "Alla är jättesnälla och försiktiga med henne."
"Säkert?" frågade Patrick.
"Helt säkert." log Matthew.
"Tur för dom." sa Patrick.
Han tog några tuggor av sin mat, sedan såg han upp på sina föräldrar.
"Kan man inte adoptera bebisar som inte har nån mamma eller pappa?"
"Jo, någon kommer säkert adoptera lilla Grace såsmåningom," sa Matthew. "men vi måste veta om hon har en mamma och pappa först."
"Men dom gav ju bort henne!" sa Patrick upprört. "Då kan dom väl inte vilja ha henne?"
"Nej..." suckade Matthew tungt.
"Jag skulle aldrig, aldrig lämna bort henne." sa Patrick myndigt. "Jag skulle ta hand om henne och vara världens bästaste storebror!"
Matthew och Selma Hayden såg på varandra.
Selma log.
"Vad...?" sa Matthew. "Tänker du på samma sak som jag...?"
Selma log igen.
"Vi har plats, älskling. Både i våra hjärtan och här hemma. Och jag har alltid velat ha en liten flicka."
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar