Kevin's skunk-sockar

*
"Ash, lukta på dom här."
Kevin höll två smutsiga sockar framför sin systers ansikte.
Ashlee rynkade på näsan.
"Fy fan, Kevin! Dom stinker ju! Vad har du gjort med dom... lånat ut dom till en skunk eller?"
Kevin skrattade.
"Dom luktar väl gott?" retades han och dinglade med sockarna ännu närmare Ashlees ansikte.
En irriterad rynka syntes i Ashlees panna.
"Lägg av! Ta bort dom!"
Ashlee tog sockarna och kastade dem på sin lillebror.
"Mina fina strumpor!" tjöt Kevin teatraliskt.
Han kastade sig på golvet och plockade upp sockarna. Han gosade med dem som om de vore ett gulligt husdjur.
"Släng dom i tvätten!" sa Ashlee argt. "Eller ännu bättre: bränn dom!"
"Inte vara dum mot mina fina skunk-sockar." sa Kevin och plutade med munnen.
Ashlee himlade sig.
"Kyle kommer om en stund. Kan du låta bli att skämma ut oss då?"
Kevin flinade och skakade på huvudet.
"Näää, jag ska smyga på er och se på när ni pussas."
Ashlee tog en prydnadskudde från soffan och slängde den på Kevin.
"Mamma, hon kastar kuddar på mig!" ropade Kevin till deras mamma som stod i köket.
"Ashlee, ta det lugnt!" förmanade deras mamma.
"Han förpestar ju luften med sina äckliga strumpor!" skrek Ashlee.
"Kevin, gå och släng dom där vidriga sakerna i tvätten!" ropade deras mamma. "Sedan tvättar ni er, vi ska äta om tio minuter!"
Kevin viftade med skunk-sockarna när han sprang mot tvättnedkastet.
"Ash, vill du lukta på dom en sista gång?" flinade han.
"Kommer du nära mig med dom en gång till åker du också ner i tvättnedkastet!" röt Ashlee.
"Mamma, hon hotar mig!" tjöt Kevin.
Deras mamma gick fram till dem.
"Sluta skrik nu." sa hon lugnt. "Ta det lugnt - båda två."
Kevin svingade en sista gång med strumporna framför Ashlee.
Ashlee morrade mot honom, men när hon såg sin mors förmanande blick gick hon upp till badrummet på övervåning och tvättade händerna.
"Kevin, sluta retas med Ashlee." sa hans mamma.
"Men det är kul när hon blir så sur och arg." log Kevin.
Även han fick en förmanande blick och kapitulerade.
"Okej, jag ska inte retas mer, jag lovar."
När hans mamma inte hörde viskade han för sig själv.
"Inte just nu iallafall..."
*