Skrivpuff - 27 April 2015

*
Avundas

San Francisco, California. Våren 2011.

Alex och Cassie var på besök hos mormor och morfar i San Francisco. Vid middagen pratade de lite om mobbningen som i flera år hade pågått i Alex och Cassies skolor.
Mormors syster föreslog att barnens mobbare kanske var avundsjuka på dem.
”Men det är inte rimligt…” sa Cassie. ”Ta tjejerna i Pink Girls’ Club som exempel, dom skulle ju absolut inte vilja vara som jag. Dom tycker ju att jag är töntig och så...”
”Jag håller med Cassie.” sa Alex. ”Alltså, inte att du är töntig, syrran - för det är du inte.”
Cassie fnissade och sa att hon förstod att han inte menade så.
”Men det där med avundsjukan…” fortsatte Alex. ”It makes no sense… Philip Brower och dom andra som retas och trakasserar mig jämt gör ju knappast det för att dom vill vara som jag… ”
Han skakade på huvudet.
”Nej, dom gillar bara att vara taskiga helt enkelt.”
”Ja, precis så måste det vara.” instämde Cassie.
”Hur det än ligger till är det hög tid att era lärare gör nåt åt saken.” tyckte mormor.

Alex nickade instämmande.
"Jo, men det är större chans att grisar lär sig flyga innan det händer."
Nu kunde inte Cassie låta bli att skratta. Hur jobbig situationen med hennes mobbare var kunde storebror alltid lätta upp stämningen.
Och det som gjorde saken ännu skojigare var att Alex nästan aldrig tycktes fatta hur rolig han var.
Nu log han och slog frågande ut med händerna.
"Vad...? Det är ju sant."
"Att grisar kommer lära sig flyga?" fnissade Cassie.
Alex svarade med en liten grimas.
"Jaaaa... dom är smarta djur faktiskt." sa han sedan med ett litet flin.

De fortsatte sin middag och pratade om mycket trevligare saker än översittare och mobbare.
Senare på kvällen skjutsade morfar hem Alex och Cassie till Paradise.
När de stod utanför mamma Noras hus gav han ungdomarna varsin 50-dollars-sedel.
"Du behöver inte ge oss pengar varje gång vi ses, morfar..." sa Alex.
Cassie höll med.
Morfar bara log.
"Som morfar är det min rättighet att skämma bort mina älskade barnbarn." svarade han och kramade om dem. "Köp nåt ni vill ha, böcker eller nåt annat trevligt."
"Tack så mycket!" sa Cassie och Alex unisont och omfamnade morfar.
"Och tack för skjutsen." inflikade Alex.
Morfar rufsade om pojkens hår.
"Det var så lite. Jag tycker inte att ni ska åka buss från San Francisco så här sent. Ta hand om er nu ungar, och låt inte dom där förbannade översittar-ungarna trycka ner er."
Alex och Cassie sa att de skulle försöka lyda hans råd.
"Bra." sa morfar. "Hälsa er mor och ge henne en kram från mig och mormor."
Morfar kramade om Alex och Cassie igen innan han satte sig i bilen och åkte tillbaka hem.

Cassie såg på sedeln i sin hand.
"Morfar är bra snäll som skämmer bort oss såhär..." suckade hon ömt.
Alex höll med om det. Han tyckte att de hade världens bästa mormor och morfar, som förutom pengar och gåvor överöste dem med sin tid, kärlek och trygghet.
"Vad ska du köpa för dina pengar?" frågade Cassie när Alex låste upp ytterdörren.
"Godis." svarade Alex.
Han såg helt allvarlig ut, men Cassie brast ut i skratt igen.
"Du är sååå knasig, brorsan...!"
"Godis är väl bra grejer?" log Alex.
Cassie nickade.
"Ja, men du lär ju bli rätt så hyper om du ska köpa godis för 50 dollar."
Alex låtsades bli trulig.
"Okej då, jag köper väl några böcker också då..."
"Duktigt pojke." sa Cassie.
Syskonen såg på varandra och skrattade.