*
Overkligt
Overkligt
Sun City, California. Våren 2011.
Alex och Holly tog bussen hem från skolan. De hade egentligen tänkt ta en långpromenad hem till Alex fosterfamilj som bodde vid Silver Beach, men mörka, regnfyllda moln och ett rejält skyfall stoppade deras planer.
När de unga tu satt ombord på bussen tänkte Holly att det nog var lika bra att de inte tagit den där promenaden. Inte bara för regnet, utan mest för att Alex verkade ganska sömnig.
Holly såg leende på honom när han lutade sitt huvud mot hennes axel och såg ut att somna vilken sekund som helst.
"Är du okej, sötis?" frågade hon och smekte hans hår.
Alex rätade snabbt på sig och harklade sig generat.
"Jadå." försäkrade han. "Jag är så overkligt trött bara."
Som för att illustrera detta kvävde han en liten gäspning.
Holly skrattade mjukt och drog Alex intill sig.
"Overkligt trött till och med? Jag har faktiskt märkt det, du höll ju på att somna flera gånger i skolan idag."
Alex låtsades bli väldigt förnärmad.
"Somna i skolan, jag? No way, aldrig i livet!"
Holly fnissade.
"Just du." sa hon och rufsade om i Alex hår. "Men du får luta dig mot mig och sova om du vill."
Alex skakade på huvudet.
"Äh, det behövs inte." flinade han. "Jag ska väl kunna hålla mig vaken tills i kväll."
Men i nästa sekund vände han ansiktet mot fönstret för att Holly inte skulle se att han gäspade igen.
Holly fnissade ännu mer.
"Tyst." muttrade Alex.
Men han log.
******
När de kom hem märkte Alex fostermor Joanne också att Alex verkade ovanligt trött denna sena eftermiddag.
"Lång dag?" frågade hon.
Alex nickade med eftertryck.
"Det kan man verkligen säga. Vi hade simning idag också, kul i och för sig, men det var ett ganska hårt pass. Och dåligt med syre i klassrummen gjorde inte direkt lektionerna bättre..."
Joanne påpekade även att Alex inte hade sovit så bra på natten, eftersom han var orolig för sin sjuka och nyopererade syster Maxine som fortfarande låg inne på sjukhuset.
Ungdomarna tvättade händerna vid diskhon och slog sig sedan ner i soffan.
Holly drog ner Alex så att han nu låg med huvudet i hennes knä.
"Vila lite du." sa hon och strök honom över håret.
Joanne förberedde middagen, men hon passade på att snegla lite på ungarna då och då.
Hon och Holly småskrattade när Alex somnade.
"Han var verkligen helt slut stackarn..." sa Holly.
"Ja. Tack för att du tar hand om honom så fint och ser till att han sköter om sig själv." sa Joanne ömt.
Holly nickade, rörd över de fina orden.
"Det är självklart för mig." sa hon och fortsatte att smeka Alex över håret.
******
Janie lade huvudet på sned och leende studerade hon sin lillebror som snusade gott i sin bästis famn.
"Vad bra att han tar igen lite förlorad sömn."
Just då vaknade Alex till. Han satte sig upp och blinkade sömnigt mot de andra.
"Hej." sa han och log.
"Sovit gott?" frågade Janie.
Alex log ett sött fåraktigt leende.
"Eh... alltså... jag sov inte, jag bara vilade ögonen."
Holly fnissade till.
"Precis som i skolan då?" retades hon.
Ricky såg storögd på henne, sedan på sin storbror.
"Va?!" utbrast 11-åringen. "Somnade du i skolan?! Fick du kvarsittning?"
Alex skrattade lite.
"Nej, jag somnade inte. Bara nästan. Och jag fick ingen kvarsittning."
Han log okynnigt när han tillade:
"Läraren låste in mig i städskrubben bara."
Ricky skrattade gott åt hans knasiga humor.
"Knasboll." skrattade Holly. "Du kan då hitta på tokiga saker."
"Ja, jag har talang för sånt." flinade Alex.
Hon omfamnade honom och pussade honom i nacken.
Alex pep generat till och höll upp en kudde framför sig som sköld.
"Han blir så himla blyg när du pussar honom." skrattade Ricky förtjust.
Holly nickade.
"Ja, visst blir han." sa hon förtjust.
Hon tog kudden från Alex och log åt hans generade leende.
"Du är världens sötaste." sa hon kärleksfullt och så fortsatte hon att överösa sin bästis hals och nacke med små fjärilslätta pussar.
"Lägg av..." pep han.
Men Alex hade egentligen inget emot Hollys busiga beröring. Visst blev han generad, men han kände sig läskedrycks-bubblig av skratt.
Och när han kände sin älskade bästis fingertoppar vandra lätt över hans rygg, innanför hans T-shirt, pirrade det skönt i huden och hela kroppen.
"Är det mysigt, eller läskigt?" frågade Holly.
Hon såg att han njöt, men hon ville testa honom lite.
"Läskigt." mumlade Alex. "Fast lite mysigt också."
Han lutade sig tillbaka, in i Hollys famn.
"Ni två är så söta tillsammans." sa Janie leende.
"Bara när vi är tillsammans?" sa Alex.
Ricky skrattade. Han gillade när hans brorsa var kaxig.
Janie och Holly såg menande på varandra. De log och skakade på huvudet åt att Alex hade en tendens att skämta bort saker när han blev generad.
"Nej, ni är alltid söta." skrattade Janie och rufsade om sin lillebrors hår.
"Särskilt du, Alex." sa Holly bestämt och gav honom en puss kinden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar