Skrivpuff - 23 April 2015

*
Uppleva

"Va?! Har du aldrig varit på Gröna Lund...?!"
Tonys klasskamrater såg chockade på honom. De trodde nästan att de hörde fel.
"Du skämtar...." sa en av killarna och log, lite osäkert.
Tony skakade på huvudet.
"Men hur kan man bo i Stockholm utan att uppleva 'Grönan'...?"
Tony ryckte på axlarna.
”Tja... min lillasyster och jag hade fullt upp med att överleva när vi bodde i vårt första fosterhem.” svarade han lugnt.
Emilia kramade sin bästa väns hand. Hon var en känslig ung flicka och hon blev alltid lika bedrövad och upprörd när Tony pratade om sitt mörka förflutna.

De andra klasskamraterna tycktes begrunda Tonys ord.
"Så ni fick aldrig göra nåt roligt?" frågade en av killarna.
Tony skakade på huvudet.
"Bara om vi hade besök från släktingar eller vänner till familjen. Då hade vi det ganska bra. Men vi var i och för sig tvungna att låtsas om att allt var okej med oss."
En annan kille i gänget knöt nävarna.
"Fan Tony... den där familjen var helt sjuk ju...! Tur att du och din syrra fick komma till en ny familj. För Helena och Krister är ju typ världens schystaste föräldrar!"
Tony nickade instämmande.
"Ja..." sa han och svalde en klump i halsen. "Colette och jag hade nog inte överlevt om inte vi hade räddats och fått komma till Helena och Krister."

Tonårspojken suckade och skakade på huvudet.
"Nej, nu pratar vi om nåt annat." sa han snabbt.
Sedan log han tappert mot sina kompisar.
"Fast... med Helena och Krister har vi besökt andra nöjesparker i Sverige och i Danmark. Så lite bortskämda har vi ändå fått bli."
Killen som knutit nävarna log nu och klappade Tony på axeln.
"Du är verkligen inte bortskämd, Tony. Men Helena och Krister har visat att ungar som du är värda att uppleva massor med kul saker."
Emilia lade armen om Tony.
"Det är ju det jag alltid säger också, Tony!" utbrast hon. "Du är värd allt fint och bra!"
Tony visste inte vad han skulle säga... Han blev alltid lika rörd över att ha så fina och omtänksamma vänner.
Och han hade nog gett killarna i klassen en liten tankeställare om upplevelser i livet.
Visst, nöjesfält är kul och så, men det är ju inte det viktigaste. Åtminstone inte för mig... tänkte Tony.
Han såg blygt på Emilia, log och kramade hennes hand.
Att ha en Emilia i sitt liv är viktigare än det mesta.