tisdag, april 14, 2015

Skrivpuff - 14 April 2015

*
Vag

Crystal Lake, California. Juni 2005.

Det syntes fortfarande vaga, men ack så förrädiska spår av makeup och tårar i hans ansikte - och nu hörde han farbror och fasters bil köra upp till stugan.
Jävla skit...!
Faster och farbror fick inte se hur han såg ut! De skulle bara ställa en massa frågor då och han ville inte skvallra på sina kusiner, hur mycket de än förtjänade det.
Denny tvättade ansiktet och torkade det så intensivt med sin handduk att han blev alldeles rödflammig.
Han hörde kusinerna prata och skratta i köket. Några av killarna hade munnarna fulla med kakor, godbitar som de egentligen inte fick röra förrän till kvällsmaten. Någon av de rapade högt, som de ofta gjorde när de drack läsk.
Jag är omgiven av idioter... mumlade Denny.

Nu hörde han sin faster och farbrors röster i köket. De nämnde kakorna och sedan hörde Denny sitt namn. De frågade vart han höll hus.
Denny slet av sig de jävla tjejkläderna, knölade ihop dem till en stor boll och stuvade ner dem i en plastpåse, som han sedan gömde i en av garderoberna.
Därefter drog han på sig sina egna kläder och kastade sig på sin säng. Han började bläddra i en serietidning.
Faster kom in i rummet. Hon slog sig ner på sängkanten.
"Nämen, hej lilla gubben." sa hon snällt och strök honom över ryggen. "Är det här du gömmer dig? Hur är det fatt?"
Denny borrade ner huvudet i kudden.
Hon får inte se att jag har gråtit...!
Skamkänslorna gjorde att det knöt sig i magen när han tänkte på det som hänt idag...

Dennys kusiner och deras kompisar hade som vanlig retats för att han såg yngre ut än sina 12 år och 9 månader.
Och de retades för att han var aningens androgyn - eller "tjejig" som de valde att uttrycka det.
När de allihop var hemma hos den 14-åriga granntjejen Zarah lånade de några av hennes kläder och satte dem på Denny. Sedan sminkade de honom.
Men det värsta var ändå det killarna gjorde mot honom sedan, när Denny fräste att minsann inte var tjejig.
”Bevisa att du är kille då.” sa de.
Och så drog de ner hans byxor och tvingade honom att visa snoppen - inför Zarah.
Nu rodnade Denny bara han tänkte på det.

Han var så inne det förnedrande minnet att han inte märkte att faster hade vänt på honom så att hon kunde se honom i ögonen.
"Men, älskade unge, du gråter ju...!" utbrast hon.
Denny suckade. Fasters snälla ömhet hade fått tårarna att rinna igen.
Jäkla tårar!
"Lilla gubben, vad är det som har hänt...?"
Faster smekte hans heta, rödflammiga kinder och kände honom på pannan.
Denny svarade inte.
"Denny, kan du inte berätta för faster vad som har hänt? Jag blir ju orolig."
Pojken skakade häftigt på huvudet. Han rodnade igen och torkade argt sina tårar.
"Det är inget..." mumlade han.
Faster gav honom en kram.
"Okej, men du vet att du kan komma till mig och din farbror när du är redo att berätta?"
Denny nickade.
"Bra." log faster och gav honom en kram till. "Vill du ha nåt, en kaka, lite läsk?"
Denny nickade igen. Han ville ha både kaka och läsk.
Faster drog upp honom från sängen och lade armen om hans magra axlar.
De gick ut i köket tillsammans.
Kusinerna och deras idiot-kompisar kvävde sina skratt och gav Denny retsamma blickar.
Denny sa inget.
Men han blängde på de äldre killarna och gav dem långfingret när de vuxna inte såg.

Bokomslagsbild: Sommarlek

Inga kommentarer: