måndag, juli 13, 2015

Scar Story - Cassie

*
Ett av de ärr som syns tydligast på mig fortfarande sitter vid/på min mun, nära ena mungipan.
När jag var 15 månader gammal föll jag mot en ganska vass bordskant och skadades ordentligt. Det var blod typ överallt och mamma blev nästan hysteriskt uppskakad.

Morfar tog med mig till sjukhuset. Alex, som var 5 år då, krävde att få följa med oss.
Stackars morfar… han fick två chockade småbarn att släpa på…
Mamma kunde inte komma med till akuten, hon mådde inte bra vid det här tillfället.
Men morfar är hur cool som helst. Han satte Alex och mig i bilen och körde iväg till sjukhuset - utan att stressa det minsta.

På akuten fick vi komma in till en läkare före alla andra. Alla i väntrummet var helt: ”Men gå före, för Guds skull - hon är ju bara en baby…!”
Snällt av dem!

Lilla Alex var väldigt vaksam gentemot läkaren och sjuksköterskan som tog emot oss. Han bevakade allt de gjorde.
När läkaren tog fram instrument som hon behövde för att sy ihop jacket på min mun vrålade Alex: ”Ni får inte göra några stygn på min baby!”

Haha! Han är för söt, min storebror! ♥
(Ja, Alex är väldigt beskyddande mot mig - och mot våra andra syskon)

// Cassie Spencer-Clarke



Inga kommentarer: