Sun City, CA. Våren 2011
"Måste jag vittna i rätten?" frågade Alex.
Pojken satt mellan Nora och Joanne i soffan hemma hos Joanne och Martin och petade nervöst på sitt klockarmband.
"Du måste inte." sa polisen Cathy. "Jag kan inte tvinga dig, men om fler av er som blev utsatta vittnar, kan vi lättare sätta dit förövaren."
Alex suckade.
"Men jag minns inte så mycket..."
Cathy drog fram en köksstol mot soffan och satte sig mittemot Alex.
"Är du säker på det, vännen...?"
Alex svarade inte. Han bet ihop käkarna och stirrade ner på mattan.
Nora strök Alex över ryggen.
"Älskling, hur mycket minns du?"
Alex ryckte på axlarna.
"Ibland var vi flera där och ibland var det bara jag och... han..."
Pojken skruvade lite på sig av obehag. Det märktes tydligt att han mindes mycket mer än han ville säga.
"Häromdagen nämnde du att han drogade dig." sa Cathy. "Kan du berätta lite om det?"
"Han la nåt i läsk, så man blev lite dåsigt. Man var liksom bara vaken till hälften..."
Cathy nickade.
"Hände detta fler gånger?"
Alex nickade.
"Berätta mer." bad Cathy.
Alex drog efter andan.
"Första gången så... klädde han av mig, andra gånger ville han av vi skulle klä av oss själva, medan han tittade på. Och så tog han bilder."
Alex kröp ihop i soffan. Han böjde ner huvudet och drog upp knäna till hakan.
Cathy tänkte att det var som ett beskydd, som när en igelkott rullar ihop sig till en boll.
"Det var allt." tillade Alex snabbt.
"Du är verkligen modig som berättar allt det här." sa Cathy.
"Jag ville inte var med på dom där bilderna eller filmerna...!" mumlade Alex utan att titta upp.
De vuxna såg på varandra. Hade han sagt filmer också...?
"Sa du filmer, Alex?" sa Cathy. "Filmade han er...?"
Alex tittade snabbt upp. Han rodnade häftigt.
"Bilder." sa pojken snabbt.
Han blev alldeles stel i kroppen när han insåg att han avslöjat det han inte vill berätta.
"Jag sa bilder!"
"Du sa bilder och filmer, vännen." sa Cathy mjukt.
Alex ansikte blev ännu varmare och han skakade häftigt på huvudet.
Nora höll om sin skakande son.
"Jag vill inte prata mer!" sa Alex.
Han försökte resa sig för att rusa upp på sitt rum.
Som han brukar göra när han är upprörd, tänkte Joanne.
"Jag vill inte komma ihåg eller prata om det här! Fattar ni inte det!" skrek Alex.
2 kommentarer:
stackars Alex! Hemskt att tänka på vad han har gått igenom.... svårt ämne du skriver om, men du gör det väldigt bra!
Mmmm... stackars unge...
Tack så mycket! kram
Skicka en kommentar