Skriv om välstånd.
Våren 1998
Maxine, 4 ½, hade fått en roll i en musikvideo. Det lilla lockhåriga barnet,
som liknade en renässansängel, var perfekt i videon. Sången sjöngs av Maxines mamma Audrey och handlade om änglar.
Flickungen verkade trivas som fisken i vattnet och följde glatt regissörens instruktioner.
Hon improviserade en del, skuttade omkring i sina fina änglavingar och sjöng en snutt av låten.
Detta var något som video-skaparna fann mycket bedårande, så de lät improvisationerna och Maxines sång vara med i videon.
Men på kvällen, när de hade filmat i flera timmar, började Maxine tröttna.
Hon var sömnig och hungrig. Och hon och var ganska trött på vingarna
och de gammaldags puffiga underbyxorna, det var inte så bekvämt längre.
Hon satte sig bestämt ner i gräset och vägrade resa sig.
Audrey satte sig på huk framför Maxine.
"Vad är det älskling? Är det inte kul att spela in musikvideo?"
"Joooo..." sa Maxine dröjande. "Fast min mage vill ha mat."
Barnet klappade sig på sin nakna mage.
"Vi ska åka och äta om en stund." sa Audrey. "Men du Maxie, du har varit super-duktig idag - alla älskar dig."
"Mmmm..." sa Maxine. "Fast nu vill jag inte göra detta här mera."
"Men lilla raring... vi är strax klara. Och du kommer att få lite egna pengar."
Maxine gick och hämtade sina jeans och drog upp en skrynklig 1-dollarsedel ur fickan.
"Se! Jag är redan rik."
Audrey log.
"Du är fin du." sa hon och satte Maxine i sitt knä.
"Mamma... jag ska säga dig en sak," sa Maxine. "Jag vill inte vara ängel mera."
En ensam liten tår glittrade på hennes persikomjuka kind.
"Åh älskling..." sa Audrey. Hon pussade bort tåren. "Vad vill du vara då?"
"Jag vill vara tiger!" utropade Maxine. "Grrrrr...!"
Hon morrade sött och krökte sina små fingrar till klor.
Audrey skrattade.
"Åh du är min allra sötaste, finaste tiger!"
Audrey överöste sin lilla flicka med pussar.
"Är du kanske en ängla-tiger?" frågade hon sedan.
Maxine skakade på huvudet så att de mörka lockarna yrde om huvudet på henne.
"Nope, nope, nope. Jag är en Maxine-tiger!"
Våren 1998
Maxine, 4 ½, hade fått en roll i en musikvideo. Det lilla lockhåriga barnet,
som liknade en renässansängel, var perfekt i videon. Sången sjöngs av Maxines mamma Audrey och handlade om änglar.
Flickungen verkade trivas som fisken i vattnet och följde glatt regissörens instruktioner.
Hon improviserade en del, skuttade omkring i sina fina änglavingar och sjöng en snutt av låten.
Detta var något som video-skaparna fann mycket bedårande, så de lät improvisationerna och Maxines sång vara med i videon.
Men på kvällen, när de hade filmat i flera timmar, började Maxine tröttna.
Hon var sömnig och hungrig. Och hon och var ganska trött på vingarna
och de gammaldags puffiga underbyxorna, det var inte så bekvämt längre.
Hon satte sig bestämt ner i gräset och vägrade resa sig.
Audrey satte sig på huk framför Maxine.
"Vad är det älskling? Är det inte kul att spela in musikvideo?"
"Joooo..." sa Maxine dröjande. "Fast min mage vill ha mat."
Barnet klappade sig på sin nakna mage.
"Vi ska åka och äta om en stund." sa Audrey. "Men du Maxie, du har varit super-duktig idag - alla älskar dig."
"Mmmm..." sa Maxine. "Fast nu vill jag inte göra detta här mera."
"Men lilla raring... vi är strax klara. Och du kommer att få lite egna pengar."
Maxine gick och hämtade sina jeans och drog upp en skrynklig 1-dollarsedel ur fickan.
"Se! Jag är redan rik."
Audrey log.
"Du är fin du." sa hon och satte Maxine i sitt knä.
"Mamma... jag ska säga dig en sak," sa Maxine. "Jag vill inte vara ängel mera."
En ensam liten tår glittrade på hennes persikomjuka kind.
"Åh älskling..." sa Audrey. Hon pussade bort tåren. "Vad vill du vara då?"
"Jag vill vara tiger!" utropade Maxine. "Grrrrr...!"
Hon morrade sött och krökte sina små fingrar till klor.
Audrey skrattade.
"Åh du är min allra sötaste, finaste tiger!"
Audrey överöste sin lilla flicka med pussar.
"Är du kanske en ängla-tiger?" frågade hon sedan.
Maxine skakade på huvudet så att de mörka lockarna yrde om huvudet på henne.
"Nope, nope, nope. Jag är en Maxine-tiger!"
18 kommentarer:
Allt kan vara välstånd i sin egna bubbla...
Jättebra.. Dina texter är verkligen lättlästa
Jaaaa härlig bubbla! Tänk att tycka att man är rik när man har en ynka liten dollar... :)
Tack så mycket!! :D
Jättefin. Gripande.
Tack så mycket Pia! :)
Barn är kloka och din lilla Maxine är nog en av de klokaste. :-)
Jag älskar barns egna små världar med stora tankar. Underbar text!
@ Drumalex: Awww! Vilken fin kommentar! :)
Ja, hon är klok, vår lilla Maxine :)
@ Nontrivial: Jag med! De små livens tankar är härliga! :-)
Tack så mycket!! :)
Bra. Barn är kloka. Vuxna med ibland.
Kalle Byx: Tack! :)
Ja, det är de ;)
Härlig text!!
Än en gång finns det en mörk känsla inbäddad i den positiva texten...hur länge många timmar har Maxine jobbat egentligen utan att ens få riktig mat? Mycket bra skrivet!
@ The Darkest Night: Tack så mycket!! :)
Den lilla stackaren fick nog jobba rätt länge....
Child labor laws var nog inget de vuxna tänkte på...
Och detta var tiden innan lilla Maxie kom till Jo & Martin.
Ja, misstänker det...Audrey verkar inte riktigt ha koll på vad som är lämpligt för ett litet barn. Samtidigt är det ju en positiv berättelse, Maxie verkar ju i alla fall i början tycka det är roligt att filma! :-)
Nope, inte mycket koll där...
Ja, det är ju ändå en glad berättelse :-)
och tur att Maxie hade roligt i början iallafall (tills tröttheten och hungern tog över) :-)
Ja verkligen :)
Som sagt, gillar blandningen av positivt och negativt ;-)
:)
Awww thanks!! Kul att du gillar texten
och blandningen! ;-)
Det är nog roligare att spela tiger ... klok ung dam;)
@ marie: Ja, tiger är nog roligare! :)
Skicka en kommentar