En känsloladdad söndag - Del 10

*
När vi hade ätit stoppade jag Maxine i ett bad - med massor av badskum, precis som hon önskat.
“Min mamma har hår här.” sa Maxine.
Hon lyfte på armen och pekade på sin armhåla.
“Hon brukar raka sig. Det brukar stora tjejer göra, säger mamma.”
Med ‘stora’ menade hon ‘vuxna’.
Jag nickade.
“Och min mamma rakar sina ben ibland,” fortsatte Maxine. “för hon vill inte ha håriga ben.”
Flickan lyfte upp ett magert litet ben ur vattnet, höll upp det i luften och såg forskande på det.
“Jag har inte håriga ben.”
“Nej, du har inte håriga ben.” skrattade jag. “Men du har väldigt lortiga fötter.”

Maxine tog tag om sin högra fot och studerade fotsulan.
“Hmmm…” sa hon fundersamt. “Mina skor funkade inte.”
”Hur då?” frågade jag.
”Det var en jäklarns dubbelknut på snörena och mamma kunde inte knyta upp dem, så jag kunde inte ta på mig skorna.”
”Hade du inga andra skor då?”
Maxine skakade på huvudet.
”Nope, nope, nope. Bara mina sneakers med en jäklarns dubbelknut.”

Jag såg framför mig hur den lilla ungen sprang omkring, barfota, på en motell-parkering - där marken var smutsig och oljig och det kanske fanns glassplitter där också.
Jag gjorde en mental notering om att köpa ny skor till Maxine.
Gymnastikskor med kardborreband, eller andra skor utan snören, som var lätta för flickan att ta på sig själv.

Jag vaknade upp ur mina tankar om nya skor när jag kände en liten våt hand mot min kind.
“Hallå, vad tänker du på?” frågade Maxine.