*
Nora höll om pojken hårdare och kramade honom.
"Du behöver inte berätta mer nu, älskling." sa Nora mjukt. "Bara sitt här, så att jag får krama och trösta dig lite..."
Alex sjönk ihop i sin mammas famn och lät henne krama och stryka honom över håret.
Nora grät.
"Jag skulle aldrig ha låtit dig gå till fritidsgården, till honom... Om jag hade varit en bättre mamma hade det här aldrig hänt... Då hade det där äcklet aldrig fått göra dig illa..."
"Du får inte klandra dig själv för det här, Nora." sa Joanne. "Det finns bara en som bär skuld, och den mannen ska åka in i fängelse nu."
Alex kramade Nora.
"Det är inte ditt fel mamma, säg inte så."
"Nej, det är absolut inte ditt fel." sa Joanne.
Hon kramade om Nora och sedan höll hon om Alex.
Cathy tänkte att pojken hade tur som hade en så fin och trygg familj. Han skulle få mycket stöd från dem.
Just då kom Martin och Maxine hem från sjukhuset.
Maxine såg trött och blek ut, men var glad över att vara hemma. Hon såg oroligt på Cathy och sedan på Alex som satt uppkrupen i soffan.
"Vad gör Cathy här? Vad har hänt...?!" frågade hon förskräckt.
Maxine pressade sig ner mellan Alex och Joanne.
"Alex... är du okej?"
Alex såg på sin syster och skakade på huvudet.
"Du vet när vi var på sjukhuset hos dig häromdagen, och du märkte att det var nåt jag inte ville berätta...?" sa han.
Maxine nickade.
"Jag ljög lite..." mumlade Alex.
Maxine strök sin bror mjukt över kinden. Han var brännhet.
"Jag visste att du ljög..." sa Maxine. "Märkte det på dig. Vad har hänt?"
"Det hände när jag var 12..." sa Alex. "Du vet på den tiden när jag brukade hänga på Paradise Recreation Center."
Maxine stirrade på honom.
"Var det nån som gjorde dig illa...?"
Alex kved och nickade sakta.
Maxine drog in honom i sin famn och strök honom över håret.
"Herregud... min fina lilla bror... Har du gått och burit på det i fem år...?"
Alex kved igen och nickade. Han såg gråblek ut i ansiktet nu.
"Jag mår illa..." sa han kvävt.
Joanne reste sig snabbt och drog försiktigt upp Alex ur soffan.
"Kom älskling, jag hjälper dig till badrummet."
Maxines ögon fylldes med tårar och hon knöt nävarna.
"Åh Gud vad jag vill döda den som har gjort Alex illa...!" sa hon.
Cathy lade armen om Maxines axlar.
"Vi ska se till att mannen får ett rejält straff, det lovar jag."
"Vill döda honom iallafall..." mumlade Maxine.
Nora höll om pojken hårdare och kramade honom.
"Du behöver inte berätta mer nu, älskling." sa Nora mjukt. "Bara sitt här, så att jag får krama och trösta dig lite..."
Alex sjönk ihop i sin mammas famn och lät henne krama och stryka honom över håret.
Nora grät.
"Jag skulle aldrig ha låtit dig gå till fritidsgården, till honom... Om jag hade varit en bättre mamma hade det här aldrig hänt... Då hade det där äcklet aldrig fått göra dig illa..."
"Du får inte klandra dig själv för det här, Nora." sa Joanne. "Det finns bara en som bär skuld, och den mannen ska åka in i fängelse nu."
Alex kramade Nora.
"Det är inte ditt fel mamma, säg inte så."
"Nej, det är absolut inte ditt fel." sa Joanne.
Hon kramade om Nora och sedan höll hon om Alex.
Cathy tänkte att pojken hade tur som hade en så fin och trygg familj. Han skulle få mycket stöd från dem.
Just då kom Martin och Maxine hem från sjukhuset.
Maxine såg trött och blek ut, men var glad över att vara hemma. Hon såg oroligt på Cathy och sedan på Alex som satt uppkrupen i soffan.
"Vad gör Cathy här? Vad har hänt...?!" frågade hon förskräckt.
Maxine pressade sig ner mellan Alex och Joanne.
"Alex... är du okej?"
Alex såg på sin syster och skakade på huvudet.
"Du vet när vi var på sjukhuset hos dig häromdagen, och du märkte att det var nåt jag inte ville berätta...?" sa han.
Maxine nickade.
"Jag ljög lite..." mumlade Alex.
Maxine strök sin bror mjukt över kinden. Han var brännhet.
"Jag visste att du ljög..." sa Maxine. "Märkte det på dig. Vad har hänt?"
"Det hände när jag var 12..." sa Alex. "Du vet på den tiden när jag brukade hänga på Paradise Recreation Center."
Maxine stirrade på honom.
"Var det nån som gjorde dig illa...?"
Alex kved och nickade sakta.
Maxine drog in honom i sin famn och strök honom över håret.
"Herregud... min fina lilla bror... Har du gått och burit på det i fem år...?"
Alex kved igen och nickade. Han såg gråblek ut i ansiktet nu.
"Jag mår illa..." sa han kvävt.
Joanne reste sig snabbt och drog försiktigt upp Alex ur soffan.
"Kom älskling, jag hjälper dig till badrummet."
Maxines ögon fylldes med tårar och hon knöt nävarna.
"Åh Gud vad jag vill döda den som har gjort Alex illa...!" sa hon.
Cathy lade armen om Maxines axlar.
"Vi ska se till att mannen får ett rejält straff, det lovar jag."
"Vill döda honom iallafall..." mumlade Maxine.
2 kommentarer:
Hoppas verkligen han får ett strängt straff!
Ja, det får vi verkligen hoppas!! Off with his head!
Skicka en kommentar