lördag, augusti 13, 2011

Skrivpuff - 13 augusti 2011

Skriv om fullmånen.

London 1865

Rose och Sebastian såg storögda på den bevingade varelsen som flaxade förbi framför fullmånen.
"Jag har aldrig sett en så stor fladdermus någon gång...!" flämtade Sebastian.
"Jag har hört gamle Grimston på kyrkogården prata om dom..." sa Rose. "Han säger att det är något övernaturligt och skumt med dom där stora fladdermössen."
Sebastian nickade.
"Jag har också hört det. Mörkrets varelser kallar han dom... Han säger att en del människor kan förvandlas till..."

Sebastian avbröts av knastrande steg som hördes i gruset på en av gångvägarna i parken.
Rose tryckte sig närmare Sebastian.
"Vi går!" sa hon. "Vi borde inte vara ute så här sent."
"Det vore spännande att se om det är någon kan förvandlas." sa Sebastian.
Rose kunde inte undgå att höra en viss ton av upphetsad spänning i hans röst.
"Det vore inte spännande alls. Du ska inte vara så äventyrslysten hela tiden, Sebastian."
Sebastian log.
Han började gå längre in i parken, där två lågmälda röster nu hördes.
"Nej Sebastian! Det kan vara farligt!"
Rose tog tag i Sebastians handled och drog honom med sig ut ur parken.

~

Nästa morgonen satt Sebastian på teaterns scen och läste i tidningen.
"En man blev dödad i Hyde Park sent igår kväll." sa han.
"Åh Herregud!" utbrast Rose förfärad.
Hon rusade fram till Sebastian och slog armarna om honom.
"Det kunde ha varit du!"
"Jag vill inte att ni går ute sent om kvällarna mer." sa Desmond.
Sebastian tyckte att Desmond lät ovanligt stram och ansträngd... Men han kanske bara var orolig.

En isande rysning rann längs Sebastians ryggrad när han läste vidare om den mördade mannen.
De mystiska små märkena på mannens hals är ett mysterium för polisen.
Det ser ut som om något har punkterat huden och sugit ut blod.
Sebastian kastade en blick på Rose.
"Mörkrets varelser..." viskade han mystiskt.
Desmond log och rufsade om Sebastians hår.
"Du har livlig fantasi du pojk."
Sebastian log.
"Vad tror du att det var då?"
Desmond svarade inte. Hans leende hade slocknat.
Han tog tidningen från Sebastian och började läsa artikeln om parkmordet.

Foto: Exsodus / FreeDigitalPhotos.net


5 kommentarer:

Drumalex sa...

Ja, fullmånen hör på något sätt ihop med mystiska fenomen och varelser. Gillar att du har olika karaktärer som du följer hela tiden. Har också upptäckt fördelen med att använda puffen för att mejsla ut dem.

Dakota Quinn Diamond sa...

Ja, jag har alltid sett fullmånen som något mystiskt och magiskt.... ;-)

Tack! Kul att du gillar att jag följer mina karaktärer! :)

jag är verkligen glad att jag startade denna här skrivarbloggen!
Oftast går det bättre att jobba med texter här - än att skriva i ett vanligt ordbehandligsprogram....
och alla fina kommentarer jag får om mina texter peppar mig som sjutton!! :D

The Darkest Night sa...

Spännande skrivet! Det var ett tag sen vi fick läsa om Rose & Sebastian sist! Trevligt att återse dem! Blir det någon fortsättning på den här storyn?

Dakota Quinn Diamond sa...

@ The Darkest Night: Tack så mycket!! :)
Ja, det blir en fortsättning! :)

The Darkest Night sa...

Goodie!!