lördag, augusti 20, 2011

Skrivpuff - 20 augusti 2011

Skriv om ett välkommet förslag.

Sun City Hospital, våren 2011

Maxine såg på glasen med allsköns drycker på sitt sjukhussäng-bord;
vatten, juice, lemonad, Kool-Aid, chokladmjölk.
Flickan hade tagit en liten klunk av varje, men ingen av dryckerna smakade särskilt bra.
"Dom här jäklarns medicinerna förstör allting!" sa Maxine och suckade uppgivet. "Inget smakar som det ska."
"Jag vet raring," sa Doktor Craven. "men du måste dricka nånting."
Maxine sköt undan bordet. Hon ville inte se dryckerna mer - de verkade bara håna henne.

"Hej Maxie."
Maxine tittade upp när hon hörde sin fosterbrors röst borta vid dörröppningen. För första gången på hela dagen sken hon upp.
"Hej Alex! Ska inte du vara i skolan?"
Alex log ett snett litet leende och kom fram och satte sig intill Maxine på sängen.
"Jo, egentligen ska jag det, men jag... tog lite ledigt..."
Maxine log.
"Naughty little boy."
Alex ryckte lätt på axlarna.
"Jag är hellre här hos dig."
"Ja, du är knäpp..." sa Maxine och log. "Vad skulle ni ha för lektion nu?"
"Sex ed*." mumlade Alex.
*Sex ed - förkortning för sexual education = sexualupplysning.

"Oh..." sa Maxine och nickade förstående.
Sexualupplysning måste vara extra känsligt för Alex just nu, med allt han varit med om... tänkte hon.
Klasskamraterna brukade vanligtvis inte ta sexualupplysning på allvar, de brukade istället flamsa och komma med grova skämt.
Sådana skämt skulle nu inte göra saken bättre för Alex, så Maxine förstod mycket väl att han hade valt att skolka.
Alex sneglade på bordet med alla drycker.
"Oj... samlar du på saker att dricka eller?" flinade han.
Maxine skrattade och kramade sin bror. Hans humor fick henne alltid att må bra.
"Det är som att dricka medicin..."
"Hmmm..." sa Alex fundersamt.
Han drog upp en burk Dr Pepper ur en brun papperspåse.
"Det här kanske smakar lite bättre."
Maxine tog emot den mörkröda läskburken, öppnade den och tog en liten klunk.
Hon log och nickade.
"Mmmm... detta smakar lite bättre faktiskt."
"Vad bra." sa Alex och log.
Han tog burken.
"Drick inte." sa Maxine. "Det smakar nog medicin..."
Hon lade fingret på sina läppar.
Alex log igen.
"Burken ja, inte läsken. Förresten har vi delat på läskburkar när vi har varit riktigt förkylda, minns du det?"
Syskonen skrattade åt minnet.
De hade varit 7 år och de brukade dela på allt; isglass, läsk och godis och den julen hade både Alex och Maxine blivit vrålförkylda av diverse delade baciller.
"Men den här gången kan jag iallafall inte smitta dig..." sa Maxine.
Hon tog Dr Pepper-burken och drack njutningsfullt av den välkomna drycken.
"Ibland önskar jag att jag kunde ta över din sjukdom..." sa Alex. "Så att du fick vara frisk."

Maxine boxade till honom på armen.
"Aj...!" sa Alex. "Vad slåss du för?!"
"För att du pratar korkat." sa Maxine.
Sedan log hon och kramade om sin bror.
"Sött - men korkat. Tror du jag skulle må bra om du var sjuk - även om jag var frisk menar jag...?"
Alex skakade på huvudet.
"Nääää..." sa han tyst.
"Näää, just det. Sluta prata dumheter då, sötnos." sa Maxine och kramade Alex hårdare.

10 kommentarer:

Nontrivial sa...

Oj, det var inte lite du hade hunnit skriva sen gårdagens skrivpuff. Det är till att ligga i :)

Dakota Quinn Diamond sa...

*LOL* Man tackar! jajamen, här liggs det i, så det förslår! :D

Drumalex sa...

Dina karaktärer lever vidare och mår väl ser jag, om du ursäktar uttrycket. Jag undrar, eftersom min historia och mina karaktärer utvecklas i samma ögonblick som puffarna dyker upp, om du har en färdig plan för din historia eller om den också tar en egen väg dag för dag.

Dakota Quinn Diamond sa...

@ Drumalex: Tackar!
(jag ursäktar uttrycket *lol* Förstår vad du menar)

För det mesta har jag en färdig plan för just den här storyn (eller boken, som det ska bli så småningom),
men karaktärerna lever sitt eget liv ibland och tar sin egen väg... ;-)

Kul att höra hur dina karaktärer utvecklas, thanks for sharing! :)

Kalle Byx sa...

Imponerad av att du får ihop en så lång välskriven text varje dag.

Dakota Quinn Diamond sa...

@ Kalle Byx: Wow! Tack snälla du!! Vilket fint berömt!! :D

Hasse Thorén sa...

Mycket mycket bra uttryckt...! Känner igen mina egna syskonkänslor.
Du är bra Dakota

Dakota Quinn Diamond sa...

@ Hasse: Tack så mycket för jättefint beröm!!
Blir alldeles rörd här ju... :)

The Darkest Night sa...

Som alltid - jätte-bra skrivet! Man känner verkligen dina karaktärer nu!

Dakota Quinn Diamond sa...

@ The Darkest Night: Awwww! Tack så mycket!! :D <3