Skriv om något turbulent.
Georgia 1958
Sommarsolen stekte obarmhärtigt över bomullsfältet.
Lika obarmhärtigt vakade fångvaktarna över männen som slet med att plocka bomull denna heta lördagsmorgon. Nåde den som inte jobbade fort nog.
Fångvaktare Baker var värst. Snabb som en kobra var han och rätt som det var kunde någon fånge få ett slag av batongen eller en rejäl spark av Bakers hårda känga.
Det var bara att finna sig i detta, klaga hjälpte föga. Ta en smäll, hålla käften och jobba var det som gällde.
"Nu skulle man ha en kall Cola eller en öl." sa bankrånaren Billy "Cash" Lemon drömmande. "Och en skuggig plats att sitta på. Eller vad säger du, Jimmy D?"
Jimmy, den allra yngste av fångarna, log och nickade.
"Coca-Cola för dig då förstås, grabben." flinade Billy "Cash" Lemon.
Jimmy skrattade.
"Nä, Jimmy D, nu får du sjunga en bit för att muntra upp oss lite." sa en av medfångarna.
Jimmy började sjunga på I Walk the Line av Johnny Cash och snart var bomullsfältet en enda stor scen av sjungande män klädda i sin fängelseuniform; blåjeans, ljusblå skjorta med fångnummer fastsytt på bröstet, och vit T-shirt.
Längre hann de inte sjunga. En stor skugga bredde ut sig över Jimmy.
"Det här är inte Broadway! Håll käften och jobba!"
En hård känga sparkade Jimmy i ryggen. Sparken fick honom att falla omkull.
Baker blev mörk i synen av ilska. Han gav pojken en ännu en spark, denna träffade i mellangärdet.
Jimmy flämtade efter luft.
"Sätt dig upp, eller så får du smaka på batongen din lille skit!" vrålade Baker.
Jimmy satte sig upp och började sakta plocka bomull igen.
"Fascistsvin." mumlade han.
Baker var över honom som en hök igen.
"Vad sa du? Kallade du mig fascist?"
Jimmy nickade.
Baker tog tag i pojkens hår och drog hans huvud bakåt. Sedan slog han till Jimmy över munnen.
Smällen fick medfångarna att flämta till.
Jimmy spottade sturskt ut blod på Bakers skor.
Baker vrålade och började besinningslöst slå och sparka pojken.
Billy "Cash" Lemon kastade sig över Baker.
"Du låter bli grabben!" skrek han.
Cash fick hjälp av flera män och Baker hade inte en chans mot dem.
Senare skulle Baker ligga på sjukstugan med krossat näsben, ett brutet revben och något krossad stolthet.
Av denna turbulens märke unge Jimmy ingenting. Han låg utsträckt i solskenet, blodig och medvetslös.
Billy "Cash" Lemon bar själv pojken till ambulansen som stannade till vid vägkanten en stund senare.
"Du är snart på benen igen, Jimmy D." sa han.
Georgia 1958
Sommarsolen stekte obarmhärtigt över bomullsfältet.
Lika obarmhärtigt vakade fångvaktarna över männen som slet med att plocka bomull denna heta lördagsmorgon. Nåde den som inte jobbade fort nog.
Fångvaktare Baker var värst. Snabb som en kobra var han och rätt som det var kunde någon fånge få ett slag av batongen eller en rejäl spark av Bakers hårda känga.
Det var bara att finna sig i detta, klaga hjälpte föga. Ta en smäll, hålla käften och jobba var det som gällde.
"Nu skulle man ha en kall Cola eller en öl." sa bankrånaren Billy "Cash" Lemon drömmande. "Och en skuggig plats att sitta på. Eller vad säger du, Jimmy D?"
Jimmy, den allra yngste av fångarna, log och nickade.
"Coca-Cola för dig då förstås, grabben." flinade Billy "Cash" Lemon.
Jimmy skrattade.
"Nä, Jimmy D, nu får du sjunga en bit för att muntra upp oss lite." sa en av medfångarna.
Jimmy började sjunga på I Walk the Line av Johnny Cash och snart var bomullsfältet en enda stor scen av sjungande män klädda i sin fängelseuniform; blåjeans, ljusblå skjorta med fångnummer fastsytt på bröstet, och vit T-shirt.
I keep a close watch on this heart of mine
I keep my eyes wide open all the time
I keep the ends out for the tie that binds
Because you're mine, I walk the line
I find it very, very easy to be true
I find myself alone when each day is through
Yes, I'll admit that I'm a fool for you
Because you're mine, I walk the line
Längre hann de inte sjunga. En stor skugga bredde ut sig över Jimmy.
"Det här är inte Broadway! Håll käften och jobba!"
En hård känga sparkade Jimmy i ryggen. Sparken fick honom att falla omkull.
Baker blev mörk i synen av ilska. Han gav pojken en ännu en spark, denna träffade i mellangärdet.
Jimmy flämtade efter luft.
"Sätt dig upp, eller så får du smaka på batongen din lille skit!" vrålade Baker.
Jimmy satte sig upp och började sakta plocka bomull igen.
"Fascistsvin." mumlade han.
Baker var över honom som en hök igen.
"Vad sa du? Kallade du mig fascist?"
Jimmy nickade.
Baker tog tag i pojkens hår och drog hans huvud bakåt. Sedan slog han till Jimmy över munnen.
Smällen fick medfångarna att flämta till.
Jimmy spottade sturskt ut blod på Bakers skor.
Baker vrålade och började besinningslöst slå och sparka pojken.
Billy "Cash" Lemon kastade sig över Baker.
"Du låter bli grabben!" skrek han.
Cash fick hjälp av flera män och Baker hade inte en chans mot dem.
Senare skulle Baker ligga på sjukstugan med krossat näsben, ett brutet revben och något krossad stolthet.
Av denna turbulens märke unge Jimmy ingenting. Han låg utsträckt i solskenet, blodig och medvetslös.
Billy "Cash" Lemon bar själv pojken till ambulansen som stannade till vid vägkanten en stund senare.
"Du är snart på benen igen, Jimmy D." sa han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar