Paradise Court House
Alex mamma väntade högst uppe i domstolsbyggnadens vita trappa.
Noras hjärta grät när hon såg sin son komma gåendes upp för trappan.
Hennes älskade pojke var blek och såg ut att ha magrat lite.
Nora gav sin son en hård kram och viskade till honom att han skulle klara det här.
När Alex, Nora, Joanne och Martin kom upp på våningen där deras rättssal fanns, fick de syn på mannen som förgripit sig på Alex.
Han stod utanför rättssalens dörr och samtalade med sin advokat.
Mannen såg på Alex och log lite.
Alex vacklade till och fick ta stöd mot marmorväggen för att inte rasa ihop på golvet.
Martin höll om sin fosterson.
"Titta inte på honom, lilla gubben. Vänd dig bort."
Alex klamrade sig fast vid Martins kavajslag och kved av ångest och illamående.
"Jag måste nog..."
Pojken slog handen för munnen och stapplade in på toaletten.
När han svag i benen klev ut från toaletten en stund senare krockade han nästan med en kvinna som kom ut från damtoaletten.
Alex såg på henne. Hon verkade så bekant...
Och så, helt plötsligt slog det honom! Hon hade ju varit med. På sommarlägret.
Hon hade varit med och...
Alex kände hur benen vek sig under honom, och den här gången hann Martin inte fram för att fånga upp honom.
"Herregud, Alex...!" skrek Joanne förskräckt.
Hon, Martin och Nora rusade fram till pojken.
Martin drog upp honom på fötter.
"Hur gick det lilla gubben? Vad hände...?"
Alex slickade sina torra läppar.
Hans advokat gav honom en pappersmugg med vatten.
"Tack." sa Alex.
Han slukade vattnet. Sedan såg han på sin familj.
"Jag... jag krockade med mitt förflutna." fick han fram till slut.
Alex mamma väntade högst uppe i domstolsbyggnadens vita trappa.
Noras hjärta grät när hon såg sin son komma gåendes upp för trappan.
Hennes älskade pojke var blek och såg ut att ha magrat lite.
Nora gav sin son en hård kram och viskade till honom att han skulle klara det här.
När Alex, Nora, Joanne och Martin kom upp på våningen där deras rättssal fanns, fick de syn på mannen som förgripit sig på Alex.
Han stod utanför rättssalens dörr och samtalade med sin advokat.
Mannen såg på Alex och log lite.
Alex vacklade till och fick ta stöd mot marmorväggen för att inte rasa ihop på golvet.
Martin höll om sin fosterson.
"Titta inte på honom, lilla gubben. Vänd dig bort."
Alex klamrade sig fast vid Martins kavajslag och kved av ångest och illamående.
"Jag måste nog..."
Pojken slog handen för munnen och stapplade in på toaletten.
När han svag i benen klev ut från toaletten en stund senare krockade han nästan med en kvinna som kom ut från damtoaletten.
Alex såg på henne. Hon verkade så bekant...
Och så, helt plötsligt slog det honom! Hon hade ju varit med. På sommarlägret.
Hon hade varit med och...
Alex kände hur benen vek sig under honom, och den här gången hann Martin inte fram för att fånga upp honom.
"Herregud, Alex...!" skrek Joanne förskräckt.
Hon, Martin och Nora rusade fram till pojken.
Martin drog upp honom på fötter.
"Hur gick det lilla gubben? Vad hände...?"
Alex slickade sina torra läppar.
Hans advokat gav honom en pappersmugg med vatten.
"Tack." sa Alex.
Han slukade vattnet. Sedan såg han på sin familj.
"Jag... jag krockade med mitt förflutna." fick han fram till slut.
4 kommentarer:
Läst båda. Gillar dem.
Tack så mycket Pia!! :)
Som vanligt mycket bra..!!!
Tack så jätte-mycket Hasse!!! :D
Skicka en kommentar