*
Söndag kväll
Joanne såg på Alex som låg i sin säng. De tunna vita sladdarna från hans hörlurar ringlade ner på bröstkorgen, där pojkens iPhone låg.
Pojken blundade, men han sov nog inte. Han brukade ligga och blunda när han lyssnade på musik i hörlurar om han behövde koppla av.
Joanne strök honom mjukt över kinden, försiktigt, så att hon inte skulle råka skrämma honom.
Alex tittade upp. Han gav Joanne ett av sina söta små leenden.
"Vad lyssnar du på?" frågade Joanne.
Pojken höll upp sin iPhone så att Joanne kunde se bilden av skivomslaget skärmen. En rund logo med två pistoler och två rosor mot metallicgrå bakgrund.
Guns N' Roses: Sympathy For the Devil.
"Oj då, låter läskigt." skojade Joanne.
Alex skrattade.
"Den är bra."
Joanne rufsade om i hans hår.
"Du hjärtat... vill du prata lite?" frågade hon och smekte försiktigt med tummen över Alex bandagerade handled.
Alex gav ifrån sig en liten suck, som om han hade det tungt att andas, och skakade på huvudet.
"Tack, men jag vill inte prata."
Pojken stoppade in sina hörlurar i öronen igen och lade sig ner. Han vände ansiktet mot väggen.
Joanne suckade sorgset.
"God natt, min fina älskling." sa hon nära hans öra.
Men hon visste inte om han hörde genom musiken.
Hon vände sig för att gå när hon kände Alex hand krama hennes.
Joanne kände sig mycket berörd av den ömma lilla gesten. Hon satte sig på sängen och strök Alex över håret.
Pojken satte sig upp och tog ut hörlurarna. Efter en stund kramade han Joanne.
Joanne höll pojken tätt intill sig och höll om honom länge.
"Jag tänkte inte ta livet av mig." nästan viskade Alex, som om han kände att han behövde försäkra sin fostermor om det. "Jag vill bara..."
Joanne nickade.
"Jag vet älskling. Men du får inte skada dig så, det kunde ha gått riktigt illa... och tanken på att förlora dig..."
Joanne svalde en klump i halsen.
"Det tar bort ångest..." mumlade Alex, knappt hörbart. "Men jag är försiktig."
Han ploppade in hörlurarna igen och vände sig mot väggen.
Han kände Joannes trygga hand klappa honom på ryggen.
"God natt Alex." sa Joanne. "Jag älskar dig så mycket."
"Mmmm..." mumlade Alex sömnigt. "Och jag dig."
Joanne pussade pojken på huvudet och lämnade rummet.
Hon gick in i sovrummet, där sjönk hon ner på sängen och grät.
Söndag kväll
Joanne såg på Alex som låg i sin säng. De tunna vita sladdarna från hans hörlurar ringlade ner på bröstkorgen, där pojkens iPhone låg.
Pojken blundade, men han sov nog inte. Han brukade ligga och blunda när han lyssnade på musik i hörlurar om han behövde koppla av.
Joanne strök honom mjukt över kinden, försiktigt, så att hon inte skulle råka skrämma honom.
Alex tittade upp. Han gav Joanne ett av sina söta små leenden.
"Vad lyssnar du på?" frågade Joanne.
Pojken höll upp sin iPhone så att Joanne kunde se bilden av skivomslaget skärmen. En rund logo med två pistoler och två rosor mot metallicgrå bakgrund.
Guns N' Roses: Sympathy For the Devil.
"Oj då, låter läskigt." skojade Joanne.
Alex skrattade.
"Den är bra."
Joanne rufsade om i hans hår.
"Du hjärtat... vill du prata lite?" frågade hon och smekte försiktigt med tummen över Alex bandagerade handled.
Alex gav ifrån sig en liten suck, som om han hade det tungt att andas, och skakade på huvudet.
"Tack, men jag vill inte prata."
Pojken stoppade in sina hörlurar i öronen igen och lade sig ner. Han vände ansiktet mot väggen.
Joanne suckade sorgset.
"God natt, min fina älskling." sa hon nära hans öra.
Men hon visste inte om han hörde genom musiken.
Hon vände sig för att gå när hon kände Alex hand krama hennes.
Joanne kände sig mycket berörd av den ömma lilla gesten. Hon satte sig på sängen och strök Alex över håret.
Pojken satte sig upp och tog ut hörlurarna. Efter en stund kramade han Joanne.
Joanne höll pojken tätt intill sig och höll om honom länge.
"Jag tänkte inte ta livet av mig." nästan viskade Alex, som om han kände att han behövde försäkra sin fostermor om det. "Jag vill bara..."
Joanne nickade.
"Jag vet älskling. Men du får inte skada dig så, det kunde ha gått riktigt illa... och tanken på att förlora dig..."
Joanne svalde en klump i halsen.
"Det tar bort ångest..." mumlade Alex, knappt hörbart. "Men jag är försiktig."
Han ploppade in hörlurarna igen och vände sig mot väggen.
Han kände Joannes trygga hand klappa honom på ryggen.
"God natt Alex." sa Joanne. "Jag älskar dig så mycket."
"Mmmm..." mumlade Alex sömnigt. "Och jag dig."
Joanne pussade pojken på huvudet och lämnade rummet.
Hon gick in i sovrummet, där sjönk hon ner på sängen och grät.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar