En känsloladdad söndag - Del 8

*
“Jo, det är sant!” sa Martin. “Jag tror den här lilla magen säger att den vill ha köttbullar. Tror du inte det Maxie?”
Maxine log och skakade på huvudet.
”Nääää… Mage pratar inte ju…”
Hon lyfte på tröjan och kikade ner på sin mage.
”Nope, bara en vanlig mage.” sa hon sakligt. ”Som inte kan prata.”
Maxine såg upp på Martin och gav honom ett litet så det så-leende.
”Jo!” insisterade Martin. ”Lyssna, den säger ju: 'Köttbullar, jag vill ha köttbullar!' Hörde du?”
Martin kittlade henne på magen.

Maxine kiknade av skratt och vred sig i hans famn.
”Min mage pratar…!” fnissade hon.
Jag skrattade.
“Maten är klar om några minuter.” meddelade jag.
“Okej,” sa Martin och ställde ner Maxine på golvet. “då får du skynda dig att ställa tillbaka spelet, Maxie, så får du mata din lilla hungriga mage.”
Maxine knotade lite, men hon lade tillbaka schackbrädet på bordet och satte ordentligt tillbaka alla pjäserna, precis så som de skulle stå.