Martin och Maxine fredags-shoppar - del 2

*
“Martin Clarke?”
Jag vände mig om när jag hörde den välbekanta rösten.
Där stod Hazel Caswell, en gammal klasskamrat.
“Jag tyckte väl att det var du! Vad roligt att se dig Martin, det var inte igår!”
Hazel såg på Maxine i min famn.
“Men Gud, vilken liten sötnos! Är det din?”
Jag nickade och log stolt.
“Ja, det här är Joannes och min lilla apa. Maxine.”
“Maxine, vilket vackert namn!” sa Hazel förtjust. “Det är franskt va?”
Maxine nickade.
“Ja, mitt namn är franskt, från Frankrike. Fast jag är amerikansk.”
Hazel skrattade.
“Hon är verkligen underbar, Martin.”
Maxine krånglade sig ur min famn och gled ner i shoppingvagnen. Hon prasslade demonstrativt med inköpslistan.

Jag log mot Hazel.
“Ledsen Hazel, men vi måste nog gå vidare nu. Vi har mycket att köpa och sedan ska vi åka hem och laga mat.”
“Vi får ses och äta en bit mat någon dag.” sa Hazel. “Du, jag och Joanne.”
“Kom hem till oss någon dag vet jag.” sa jag. “Så får du träffa Jo och de andra barnen.”
Hazel höjde förvånat på ögonbrynen.
“Barnen? Har ni fler än Maxine?”
“Jane och Alex också.” sa Maxine nerifrån vagnen. “Min storasyster och min lillebror.”
“Oj… tre barn…” sa Hazel. “Du och Jo har fullt upp hela dagarna förstår jag?”
“Bara när vi är busiga.” svarade Maxine.
Hazel log.
“Är ni ofta busiga?”
Maxine nickade.
“Alltid.”
Hazel och jag skrattade.

“Pappa… nu går vi.” sa Maxine otåligt. “Vi måste handla allt på denna här lappen.”
Hon pekade på inköpslistan.
“Det är jättemycket vi ska köpa.”
“Jag ska inte uppehålla er mer.” sa Hazel och log. “Det var jättetrevligt att träffa er båda.”
Jag sa adjö till Hazel och körde vidare med min lilla hjälpreda.