(fortsättning på En känsloladdad söndag & Skolstart för barnen Clarke)
Sun City. September 2000
MARTIN
På fredagen tog jag med mig Maxine till Sun-Mart, stadens supermarket, för att storhandla.
Storhandla är ganska trist, men ack så nödvändig syssla när man är en stor familj.
Maxine hade frivilligt och glatt sagt ja när jag frågade om hon ville följa med mig till Sun-Mart.
Jag trodde först att det bara var för att hon tyckte om att umgås mycket med mig och Joanne och därför tog varje tillfälle att få göra det. Men när vi kom till Sun-Mart såg Maxine lika förväntansfull ut som om jag sagt att vi skulle till zoo eller nöjesfältet.
Jag har aldrig sett någon vara så förtjust i storhandling som Maxine, jag blev nästan full i skratt.
Tösen satt i den stora shoppingvagnen och läste med stor precision upp allt som stod på inköpslistan och såg noga till att jag tog rätt sorts vara.
“Frukostflingor ska vi ha också.” mindes jag.
“Det kan jag ta ner!” sa Maxine ivrigt.
Innan jag hann reagera hade hon klättrat upp i hyllan med flingor och klängde sig uppåt, som om hyllan vore en klätterställning.
“Herregud Maxie… där får man inte klättra!”
Jag plockade ner barnet och höll henne i famnen.
“Min lilla apa, du kan inte klättra på allt du ser.”
“Men flingorna står så högt upp.” sa Maxine. “Och jag ville hjälpa till.”
“Jag vet det älskling,” sa jag och gav henne en puss på kinden. “men hyllor är farliga att klättra på. Du kan ramla ner och slå dig rejält. Inget mer klättrande på hyllor okej, peanut?”
Maxine nickade.
“Okej. Inget mer klättrande.”
“Duktig flicka.”
Sun City. September 2000
MARTIN
På fredagen tog jag med mig Maxine till Sun-Mart, stadens supermarket, för att storhandla.
Storhandla är ganska trist, men ack så nödvändig syssla när man är en stor familj.
Maxine hade frivilligt och glatt sagt ja när jag frågade om hon ville följa med mig till Sun-Mart.
Jag trodde först att det bara var för att hon tyckte om att umgås mycket med mig och Joanne och därför tog varje tillfälle att få göra det. Men när vi kom till Sun-Mart såg Maxine lika förväntansfull ut som om jag sagt att vi skulle till zoo eller nöjesfältet.
Jag har aldrig sett någon vara så förtjust i storhandling som Maxine, jag blev nästan full i skratt.
Tösen satt i den stora shoppingvagnen och läste med stor precision upp allt som stod på inköpslistan och såg noga till att jag tog rätt sorts vara.
“Frukostflingor ska vi ha också.” mindes jag.
“Det kan jag ta ner!” sa Maxine ivrigt.
Innan jag hann reagera hade hon klättrat upp i hyllan med flingor och klängde sig uppåt, som om hyllan vore en klätterställning.
“Herregud Maxie… där får man inte klättra!”
Jag plockade ner barnet och höll henne i famnen.
“Min lilla apa, du kan inte klättra på allt du ser.”
“Men flingorna står så högt upp.” sa Maxine. “Och jag ville hjälpa till.”
“Jag vet det älskling,” sa jag och gav henne en puss på kinden. “men hyllor är farliga att klättra på. Du kan ramla ner och slå dig rejält. Inget mer klättrande på hyllor okej, peanut?”
Maxine nickade.
“Okej. Inget mer klättrande.”
“Duktig flicka.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar