Skrivpuff - 7 augusti 2011

Skriv om osäkerhet.

Crystal Lake, California. Maj 1971

Ryan var uppe i bergen vid Crystal Lake på en liten vandring tillsammans med sin faster Vivienne och hennes man Harry.
De stannande till vid den stora hängbron över forsen.
"Vi ska väl inte gå över där...?" sa Ryan osäkert.
Faster Vivienne höll om pojken. Hon kände mycket väl till sin brorsons rädsla för höga höjder.
"Var inte orolig, min raring, vi kan ta en annan väg."
"Skönt." sa Ryan och andades ut.
"Jag ska bara kika lite." sa Harry.
Harry Jackson var en riktig äventyrare som inte var rädd för någonting, han hade till och med brottats med en krokodil en gång i Australien!
Ryan avgudade och beundrade Harry och önskade att han var lika modig som sin farbror.

"Ska du följa med ut på bron, Ry?" frågade Harry och log. "Testa din äventyrliga sida lite? Jag vet att du har en."
"Vet inte..." sa Ryan.
Harry log mot pojken.
"Jag vill inte tvinga dig, det vet du."
Ryan nickade.
"Jag kan ta några steg."
"Okej." log Harry. "Gå efter mig hela tiden, sakta. Och titta bara rakt fram."
Harry klev ut på hängbron.
Ryan drog ett darrigt andetag och gick efter.
"Du behöver inte göra det här, det vet du gubben." sa Harry.
"Jag vill." sa Ryan.
Harry log när han hörde ivern i pojkens röst.
Ryan tog flera små steg och stegen blev allt säkrare och säkrare.
Innan han visste ordet av stod han på mitten av bron.

Pojken såg förbluffat på farbror Harry.
"Har jag gått ända hit...?" utbrast han.
Harry skrattade och höll om pojken.
"Ja, det har du, din lille äventyrare!"

Faster Vivienne kom efter dem. Hon kramade också om Ryan.
"Du är jättemodig! Vet du om det?"
Ryan log. Han kände sig helt omtumlad.
Aldrig hade han trott att han skulle stå på den här bron som var så högt upp i luften!
"Ingen kommer att tro mig!" skrattade Ryan.
Faster Vivienne log och pekade på sin kamera.
"Joho då, jag har bevis här. Och nu måste få ta ännu en bild av mina äventyrare."
Hon tog en bild av Ryan och Harry som log triumferande in i kameran.

Ryan gick sakta fram till relingen av rep och kikade ner i forsen.
"Wow!" utbrast han. "Jag har aldrig sett forsen på så här nära håll förut!"
"Hallå där!" skrattade farbror Harry. "Försöker du vara modigare än jag nu?"
Ryan skrattade och nickade glatt.
Harry log och kramade pojken.
"Jag är så stolt över dig kompis!"
Ryan log.
"Tack Uncle Harry!"
"Och gissa vad jag ska skryta över dig när vi kommer hem till din pappa och mamma!" fortsatte Harry.
Ryan fnissade.

"Vill du gå tillbaka nu?" undrade faster Vivienne.
Ryan skakade på huvudet.
"Näää, vi kom ju precis hit."
Vivienne och Harry såg på varandra och skrattade.
"Hör du Viv?" sa Harry leende. "Nu är lillgrabben kaxig också! Först bräcker han mig i modighet, sen är han kaxig för det!"
Harry höll om pojken och kittlade honom.
De skrattade glatt alla tre.
Ryan kände sig överlycklig för att han vågat följa med ut på den långa hängbron.