*
Joanne knackade på badrumsdörren.
"Alex, älskling, det är middag om tio minuter!"
"Okej! Kommer strax." svarade Alex.
Han tömde ut det nu ljusröda badvattnet och klev upp ur karet. Han virade toalettpapper och en liten handduk om handleden och drog en handduk om kroppen.
Sedan skyndade in på sitt rum där han låste in sig medan han försåg sin handled med bandage.
Han torkade snabbt håret med sin handduk, drog på sig ett par mjukisbyxor och en långärmad T-shirt och sprang ner till köket.
Martin och Joanne lade sista handen vid grytorna med mat.
Alex syskon; Jane, Maxine och Ricky och Cassie satt redan till bords.
"Wow, du har badat i evigheter!" utbrast Ricky.
Alex log mot sin 10-årige fosterbror.
"En halvtimme eller nåt bara." sa Alex.
"Jaaaa..." sa Ricky. "En evighet!"
"En del tror inte att det är farligt att bara." log Maxine.
Alex skrattade.
"Det gör inte jag heller." sa Ricky lite förnärmat. "Men att bada i en halvtimme... det är tokigt."
Den lille killen flinade mot sin bror.
"Alex, ser ditt skinn ut som ett russin nu?"
Ricky gick fram till Alex och tog hans händer.
"Mmmm... som jag trodde; russin-fingrar. Snart blir du en fisk."
Alex log.
"En russin-fisk?"
Ricky fnissade och log.
Martin ställde fram maten på bordet.
"Mmmm... kyckling i currysås, det doftar underbart gott!" sa Jane.
"Mmmmm!" härmade Ricky.
Alla tog för sig av den härliga kycklingen med currysås och ris.
"Alex, akta så att du inte lägger tröjärmen i maten." sa Jane. "Den är lite stor till dig, den där tröjan."
Utan att tänka sig för drog Alex upp tröjärmarna.
Cassie stirrade på bandaget runt broderns handled.
"Vad har du gjort?! Har du gjort illa dig på nåt mer?"
Alex drog snabbt ner ärmen och började peta i sin mat.
"Det är inget." sa han.
"Titta inte på mig så där." tillade han när han såg att hela familjen såg oroligt på honom.
Maxine reste sig, gick fram till Alex och gav honom en hård, lång kram.
Joanne knackade på badrumsdörren.
"Alex, älskling, det är middag om tio minuter!"
"Okej! Kommer strax." svarade Alex.
Han tömde ut det nu ljusröda badvattnet och klev upp ur karet. Han virade toalettpapper och en liten handduk om handleden och drog en handduk om kroppen.
Sedan skyndade in på sitt rum där han låste in sig medan han försåg sin handled med bandage.
Han torkade snabbt håret med sin handduk, drog på sig ett par mjukisbyxor och en långärmad T-shirt och sprang ner till köket.
Martin och Joanne lade sista handen vid grytorna med mat.
Alex syskon; Jane, Maxine och Ricky och Cassie satt redan till bords.
"Wow, du har badat i evigheter!" utbrast Ricky.
Alex log mot sin 10-årige fosterbror.
"En halvtimme eller nåt bara." sa Alex.
"Jaaaa..." sa Ricky. "En evighet!"
"En del tror inte att det är farligt att bara." log Maxine.
Alex skrattade.
"Det gör inte jag heller." sa Ricky lite förnärmat. "Men att bada i en halvtimme... det är tokigt."
Den lille killen flinade mot sin bror.
"Alex, ser ditt skinn ut som ett russin nu?"
Ricky gick fram till Alex och tog hans händer.
"Mmmm... som jag trodde; russin-fingrar. Snart blir du en fisk."
Alex log.
"En russin-fisk?"
Ricky fnissade och log.
Martin ställde fram maten på bordet.
"Mmmm... kyckling i currysås, det doftar underbart gott!" sa Jane.
"Mmmmm!" härmade Ricky.
Alla tog för sig av den härliga kycklingen med currysås och ris.
"Alex, akta så att du inte lägger tröjärmen i maten." sa Jane. "Den är lite stor till dig, den där tröjan."
Utan att tänka sig för drog Alex upp tröjärmarna.
Cassie stirrade på bandaget runt broderns handled.
"Vad har du gjort?! Har du gjort illa dig på nåt mer?"
Alex drog snabbt ner ärmen och började peta i sin mat.
"Det är inget." sa han.
"Titta inte på mig så där." tillade han när han såg att hela familjen såg oroligt på honom.
Maxine reste sig, gick fram till Alex och gav honom en hård, lång kram.
9 kommentarer:
Väldigt stark och berörande text...förstår Maxine - vill också ge Alex en kram!
Tack!
Awww! <3
Engagerande. :)
Gillar att du bara antyder vad han gjort i början. Min hjärna får då jobba själv, och ser bilder.
Tack Anitha! :)
bra fast skrämmande
@ disco: Tack!
Mmmm... verkligen skrämmande....
Jag vet hur jag skall uttrycka det.. Men din skrivkonst/teknik är ju helt makalös. Mycket bra..!! Lättläst och man lever med..
Men ämnet Dakota.. Jag lider verkligen (pga att du är för duktig..)
@ Hasse: Wow! Ditt beröm gör mig överväldigad...!
Tack så mycket för dina ord! :D
Ja ämnet... det blir starkt att skriva om det...
(tack igen!)
Skicka en kommentar