*
Det var inte många i familjen Clarke som sov särskilt bra den natten.
Alex vred sig av och an i sängen och svävade hela tiden mellan mardröms-dimmig sömn och vakenhet.
Martin låg och lyssnade efter om han kunde höra något från barnen, speciellt efter Maxine som hade mått så dålig nu i kväll.
Vid tre-tiden hörde han att Maxine blev dålig igen och sedan hördes ett kvidande
"Pappaaaa...!"
Martin kastade sig upp ur sängen och rusade in i flickans rum. Han tände taklampan och flämtade till.
Maxine satt upp i sin säng och hostade upp blod.
"Åh herregud älskling...!"
"Jag mår inte så bra..." kved Maxine svagt.
Martin lyfte upp henne i famnen och bar ner henne till undervåningen.
Nere i köket ringde han efter ambulans.
"Neeeej..." sa Maxine. "jag ska inte till sjukhuset..."
"Jo hjärtat mitt," sa Martin. "du är så sjuk, så du måste det."
Joanne och Alex kom ner.
Alex såg blek ut och hans ganska långa hår var ett enda rufsigt trassel. Joanne hade sin arm om hans axlar.
"Jag åker med Maxie till sjukhuset." sa Martin. "Stannar du med barnen, Jo."
Joanne nickade.
"Jag vill följa med." sa Alex.
Martin skakade på huvudet.
"Gå upp och lägg dig igen lilla gubben. Maxie får nog stanna över natten."
"Pappa, du måste vara med Alex imorgon." sa Maxine.
"Nej, pappa ska vara med dig." sa Alex.
Maxine skakade bestämt på huvudet och öppnade munnen för att protestera. Men istället hostade hon upp lite mer blod.
"Lilla älskling..." sa Joanne oroligt.
Maxine torkade munnen med pyjamasärmen och såg på Alex med feberblanka ögon.
"Du behöver pappa imorgon. Och säg inte emot mig."
När ambulansens sirener tjöt utanför bestämde Joanne och Martin att de skulle ringa Joannes bror Freddie och be honom vara med Maxine under dagen.
"Det blir bra." sa Maxine belåtet.
Hon såg upp på Martin.
"Då kan du vara med Alex."
Martin nickade.
"Nu åker vi hjärtat."
Joanne och Alex gav Maxine en puss på kinden.
"Se inte ut så där lilla brorsan." sa Maxine när hon såg Alex bedrövade min. "Jag blir okej. Får nog komma hem redan imorgon."
Martin gav Alex en snabb liten kram och skyndade sig ut med Maxine i famnen.
Det var inte många i familjen Clarke som sov särskilt bra den natten.
Alex vred sig av och an i sängen och svävade hela tiden mellan mardröms-dimmig sömn och vakenhet.
Martin låg och lyssnade efter om han kunde höra något från barnen, speciellt efter Maxine som hade mått så dålig nu i kväll.
Vid tre-tiden hörde han att Maxine blev dålig igen och sedan hördes ett kvidande
"Pappaaaa...!"
Martin kastade sig upp ur sängen och rusade in i flickans rum. Han tände taklampan och flämtade till.
Maxine satt upp i sin säng och hostade upp blod.
"Åh herregud älskling...!"
"Jag mår inte så bra..." kved Maxine svagt.
Martin lyfte upp henne i famnen och bar ner henne till undervåningen.
Nere i köket ringde han efter ambulans.
"Neeeej..." sa Maxine. "jag ska inte till sjukhuset..."
"Jo hjärtat mitt," sa Martin. "du är så sjuk, så du måste det."
Joanne och Alex kom ner.
Alex såg blek ut och hans ganska långa hår var ett enda rufsigt trassel. Joanne hade sin arm om hans axlar.
"Jag åker med Maxie till sjukhuset." sa Martin. "Stannar du med barnen, Jo."
Joanne nickade.
"Jag vill följa med." sa Alex.
Martin skakade på huvudet.
"Gå upp och lägg dig igen lilla gubben. Maxie får nog stanna över natten."
"Pappa, du måste vara med Alex imorgon." sa Maxine.
"Nej, pappa ska vara med dig." sa Alex.
Maxine skakade bestämt på huvudet och öppnade munnen för att protestera. Men istället hostade hon upp lite mer blod.
"Lilla älskling..." sa Joanne oroligt.
Maxine torkade munnen med pyjamasärmen och såg på Alex med feberblanka ögon.
"Du behöver pappa imorgon. Och säg inte emot mig."
När ambulansens sirener tjöt utanför bestämde Joanne och Martin att de skulle ringa Joannes bror Freddie och be honom vara med Maxine under dagen.
"Det blir bra." sa Maxine belåtet.
Hon såg upp på Martin.
"Då kan du vara med Alex."
Martin nickade.
"Nu åker vi hjärtat."
Joanne och Alex gav Maxine en puss på kinden.
"Se inte ut så där lilla brorsan." sa Maxine när hon såg Alex bedrövade min. "Jag blir okej. Får nog komma hem redan imorgon."
Martin gav Alex en snabb liten kram och skyndade sig ut med Maxine i famnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar