*
Nora reste sig från sin stol och drog bort Alex från Darryl. Hon höll om pojken.
"Alex och Cassie är det bästa som har hänt mig."
Alex suckade.
"Bevisa det. Lämna honom."
Han hade sagt det så många gånger förr. Till ingen nytta; han visste att mamma förmodligen aldrig skulle lämna Darryl.
Alex vinkade till sig sin lillasyster.
Cassie sprang fram till Alex och höll om honom.
"Gå och packa lite grejer Cass. Vi åker till Jo och Martin." sa Alex. "Där är det lite lugnare."
Hos Alex fosterföräldrar kunde barnen alltid känna sig trygga.
"Ni har skola imorgon." sa Darryl.
"Ingen frågade dig om din åsikt fuckface." sa Alex.
"En vacker dag kommer det gå illa för dig grabben." sa skräckfilms-clown-grinet.
"Story of my life." muttrade pojken bittert.
Han tog upp sin iPhone och ringde hem till Jo och Martin för att meddela fosterföräldrarna att han och Cassie var på väg.
Darryl kunde inte låta bli att ge Alex en liten retsam dask i bakhuvudet.
Varför måste han vara så elak mot Alex hela tiden...? tänkte Cassie.
Darryl hade nog trott att Alex skulle explodera, men Alex såg bara lugnt på sin styvfar och räckte upp ett långfinger.
Sedan gick han och Cassie in på sina rum för att packa.
Darryl öppnade och knöt nävarna. Det riktigt kliade i fingrarna av lust att uppfostra den uppnosige lille snorungen.
Nora reste sig från sin stol och drog bort Alex från Darryl. Hon höll om pojken.
"Alex och Cassie är det bästa som har hänt mig."
Alex suckade.
"Bevisa det. Lämna honom."
Han hade sagt det så många gånger förr. Till ingen nytta; han visste att mamma förmodligen aldrig skulle lämna Darryl.
Alex vinkade till sig sin lillasyster.
Cassie sprang fram till Alex och höll om honom.
"Gå och packa lite grejer Cass. Vi åker till Jo och Martin." sa Alex. "Där är det lite lugnare."
Hos Alex fosterföräldrar kunde barnen alltid känna sig trygga.
"Ni har skola imorgon." sa Darryl.
"Ingen frågade dig om din åsikt fuckface." sa Alex.
"En vacker dag kommer det gå illa för dig grabben." sa skräckfilms-clown-grinet.
"Story of my life." muttrade pojken bittert.
Han tog upp sin iPhone och ringde hem till Jo och Martin för att meddela fosterföräldrarna att han och Cassie var på väg.
Darryl kunde inte låta bli att ge Alex en liten retsam dask i bakhuvudet.
Varför måste han vara så elak mot Alex hela tiden...? tänkte Cassie.
Darryl hade nog trott att Alex skulle explodera, men Alex såg bara lugnt på sin styvfar och räckte upp ett långfinger.
Sedan gick han och Cassie in på sina rum för att packa.
Darryl öppnade och knöt nävarna. Det riktigt kliade i fingrarna av lust att uppfostra den uppnosige lille snorungen.
6 kommentarer:
Usch va bra och hemskt på samma gång..!!!
Kommer det en hämd, tro..?
Usch ja... han är verkligen en hemsk typ, den där Darryl...
Tack!!
Det kommer nog en hämnd...
Det är som att vara mitt i en Norénpjäs...
Drumalex: Eller hur! Det är verkligen ingen familje-idyll det här...
Ingen familjeidyll som sagt. Men bra skrivet.
Kalle Byx: Nej....
Tack så mycket!! :)
Skicka en kommentar