*
"Alex! Alex! Vakna!"
Cassies mjuka, försiktiga röst hördes genom Alex ångest.
Alex tittade sakta upp och blinkade mot sänglampans ljus.
Lillasyster satt uppkrupen i hans säng och skakade honom försiktigt.
När Cassie såg att Alex var vaken strök hon några hårslingor ur hans tårdränkta ansikte och sedan höll hon tröstande om honom.
"Lilla storebrorsan... du hade en mardröm."
"Det känns som hela livet är en mardröm just nu..." mumlade Alex, knappt hörbart.
Cassie kramade honom hårdare.
"Åh Alex... jag önskar jag kunde göra nåt för att ta bort det onda..."
Alex kramade sin älskade lillasyster.
"Åh Cass, det gör du redan. Du tog mig ur den hemska drömmen."
"Vill du prata om den?" frågade Cassie.
Alex skakade på huvudet.
"Okej." sa Cassie. "Då sitter jag bara här hos dig och tröstar dig."
"Jag är ledsen att jag väckte dig Cassie." mumlade Alex.
Cassie kramade sin storebror ännu hårdare.
"Var inte det. Jag är glad att du kom ur drömmen."
"Väckte jag mamma och Darryl?" frågade Alex.
Cassie skakade på huvudet.
"Nej, dom har inte kommit hem än. Dom skulle bli sena."
Cassie höll om Alex och strök honom över håret, precis som mamma brukade göra när hon tröstade dem.
"Nu behöver du inte vara rädd mer i natt. Jag ska ta hand om dig."
Alex svalde en klump i halsen.
"Tack för att du finns Cassie."
Cassie blev blankögd. Hon gav sin storebror en liten moderlig puss på kinden.
"Tack för att du finns."
"Alex! Alex! Vakna!"
Cassies mjuka, försiktiga röst hördes genom Alex ångest.
Alex tittade sakta upp och blinkade mot sänglampans ljus.
Lillasyster satt uppkrupen i hans säng och skakade honom försiktigt.
När Cassie såg att Alex var vaken strök hon några hårslingor ur hans tårdränkta ansikte och sedan höll hon tröstande om honom.
"Lilla storebrorsan... du hade en mardröm."
"Det känns som hela livet är en mardröm just nu..." mumlade Alex, knappt hörbart.
Cassie kramade honom hårdare.
"Åh Alex... jag önskar jag kunde göra nåt för att ta bort det onda..."
Alex kramade sin älskade lillasyster.
"Åh Cass, det gör du redan. Du tog mig ur den hemska drömmen."
"Vill du prata om den?" frågade Cassie.
Alex skakade på huvudet.
"Okej." sa Cassie. "Då sitter jag bara här hos dig och tröstar dig."
"Jag är ledsen att jag väckte dig Cassie." mumlade Alex.
Cassie kramade sin storebror ännu hårdare.
"Var inte det. Jag är glad att du kom ur drömmen."
"Väckte jag mamma och Darryl?" frågade Alex.
Cassie skakade på huvudet.
"Nej, dom har inte kommit hem än. Dom skulle bli sena."
Cassie höll om Alex och strök honom över håret, precis som mamma brukade göra när hon tröstade dem.
"Nu behöver du inte vara rädd mer i natt. Jag ska ta hand om dig."
Alex svalde en klump i halsen.
"Tack för att du finns Cassie."
Cassie blev blankögd. Hon gav sin storebror en liten moderlig puss på kinden.
"Tack för att du finns."
10 kommentarer:
Svarar på båda puffarna här på en gång...en trovärdig mardröm där han återupplever det värsta som hänt honom...bra...vad gäller nästa puff kan jag ibland tycka att de är lite väl präktigt duktiga och snälla mot varandra, lite sjunde himmelen över det om du förstår vad jag menar. Det är din story och jag säger bara hur jag uppfattar det..men din textbehandling är det inget fel på :-)
....Herre djävlar...! Du är duktig Dakota..! Man blir liksom överfallen själv... av allt..
@ Drumalex: Tack så mycket! :)
Intressant att att läsa din uppfattning ;-)
Ja, det kanske blev lite 7th Heaven över del 2.... men jag försökte få fram att syskonen ofta får ta hand om varandra pga instabila hemförhållanden....
Jag lyckades inte så bra.... *lol*
Men som sagt, det vara bara din uppfattning, och det var kul att läsa vad du tycker (man måste ju få tycka olika)
@ Hasse: Wow! Tack så jätte-mycket!!!!
Blir överväldigad av dina fina ord... :)
Det här är mkt bra skrivet!
@ marie: Tack så mycket snälla du!! :)
Jätte-fint skrivet!! Skönt att det "bara" var en mardröm!
Awww tack så mycket!! <3
Ja verkligen! Blev lite orolig där ett tag.... stackars Alex...
Fin och kärleksfull.
Tack Pia! :) kram
Skicka en kommentar