En känsloladdad söndag - Del 2

*
“Har du grävt i jord med händerna?” frågade Martin när han såg Maxines smutsiga naglar.
“Sand.” sa Maxine.
“Försökte du hitta vägen till Kina?”
Maxine fnissade.
“Du är knasig, det går inte! Och jag vill i så fall till Mexico. Jag vill se dom där pyramiderna.”
Flickan slog lätt med pekfingret mot läpparna och funderade på fler resmål hon ville se.
Vi skrattade när hon ivrigt rabblade upp en hel radda med ställen hon ville se.
”Och jag vill åka till Australien och klappa en känguru. Och i New York ska jag titta på den jättestora parken med det där slottet! Och man kan åka båt i den parken, roddbåt!”
“Jag vill också åka dit!” sa Alex ivrigt. “När vi blir stora kan vi spara pengar och åka dit!”
“Ja! Det gör vi!” jublade Maxine.
Hon drog på sig sin rena T-shirt och såg på oss.
“Lite bättre va?” flinade hon.
Jag log mot vårt lilla älskade yrväder.
”Ja, en ren tröja var lite bättre.”
”Ja, man kan inte ha mat på kläderna.” sa Maxine. ”Jag gillar att vara ren.”
Martin rufsade om hennes mjuka lockar.

Det mest uppseendeväckande med Maxine nu i kväll var inte att hon var smutsig, eller att hon fått i sig en månads konsumtion av glass och kakor - och det till middag - eller att hennes kläder var fläckiga.
En ovårdad Maxine var tyvärr inga nyheter.
Självklart ogillade vi det starkt och Martin och jag skulle behöva ta ett allvarligt samtal med Maxines mamma om saken, som så många gånger förr.
Men det Martin och jag nu reagerade på var att Maxine hade klippt av sig en stor del av sitt tidigare axellånga hår.
Nu hade hennes luftigt vågiga frisyr förvandlats till en kalufs av ostyriga, mjuka små skruvlockar.

Trots att Maxine klippt sig själv, såg det inte hemskt ut. Tack vare att håret var lockigt kanske.
Jag behövde bara fixa till det en aning. Och den kortare frisyren framhävde bara hennes söta lilla ansikte.

Den nya frisyren hade varit en ren trotshandling.
“Mamma sa att hon tyckte jag var finare i långt hår, så jag klippade av det.” sa Maxine truligt när vi frågade varför hon klippt sig.