☃
* 10 December, 1970.
Torsdag.
”Idag måste vi bestämma hur ni ska stå på scenen.” sa Miss Wallace under torsdagseftermiddagens repetition.
”Varför då?” undrade Clark.
”Ni kan inte bestämma det under konserten.” förklarade Miss Wallace. ”Då blir det kaos.”
”Kaos kan vara kul.” sa Clark.
”Kan du skärpa dig!” fräste Macy. ”Vi försöker sätta upp en professionell show här!”
Macy suckade.
”Ibland är du bara så jobbig Clark!”
”Nu räcker det Macy.” sa Miss Wallace. ”Nu har Clark nog förstått att han ska lugna ner sig lite.”
Macy snörpte på munnen.
”Hur ska vi stå?” frågade Maureen.
”Jag vill ha Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila i mitten längst fram, eftersom ni ska sjunga duetter tillsammans och Ryan solo." sa Miss Wallace. "Resten av er kan stå i storleksordning.”
”De längsta längst bak alltså?” frågade Joe skämtsamt.
”Nej…” sa Sheila. ”De kortaste längst bak.”
Klassen fnissade.
Efter en liten stund hade alla intagit sina platser på scenen.
Ryan stod mellan Sunshine och Maureen. Sheila stod bredvid Maureen.
Macy stod på raden bakom. Hon kände sig fortfarande lite sur för att hon inte skulle få stå i centrum för allas uppmärksamhet.
Jill stod bredvid Sunshine, glad över att få stå vid en god vän. Fast innerst inne hade hon helst velat stå bredvid Ryan.
*
2 kommentarer:
Börjar nästan tycka synd om Macy, LOL hon vill ju så gärna vara i centrum....
*LOL* ja, det känns som att hon kan bli rätt desperat snart.... :P
Skicka en kommentar