Inga tårar...

*
"Hur gick det på matteprovet?"
Fadern spände blicken i Kyle.
"Sådär..." sa Kyle tyst.
"Får jag se." Fadern sträckte ut handen för att ta emot provet.
"De har inte rättat det än." sa Kyle. "Vi får tillbaka det på fredag."
Fadern fnös.
"Tar det flera dagar att rätta prov? Vad fan håller de på med? Jävla flumlärare..."
"Dom har kanske mer saker att göra än att rätta prov..." sa Coral utan att tänka sig för.
Faderns hand for ut. En hård knoge träffade Coral under högra ögat.
Kyle skrek till.
Coral sa ingenting, hon bara kände efter med fingrarna hur omfattande skadan blivit.
"Att ni två aldrig lär er!" röt fadern. "När jag pratar med Kyle lägger du dig i..." Han vände sig till Kyle. "och när jag pratar med din syster lägger du dig i!"
Kyle höll tröstande och beskyddande om sin syster.
Fadern blängde på dem.
"Vad är det nu? Ska ni börja gråta nu också?"
Han gick mot köket. Kyle och Coral hörde honom mumla:
"Jävla ungar... jag svär att jag har fått dem för mina synder..."
Kyle fortsatte att hålla om Coral.
"Jag är okej, Kyle." viskade Coral. Hon kramade honom tillbaka. "Och jag tänker inte gråta."
"Det är okej att gråta." viskade Kyle mjukt.
Coral skakade bestämt på huvudet.
"Han förtjänar inte våra tårar."
*