Goda tider

*
Lizzies inflyttning innebar goda tider för Coral och Kyle.
Fadern höll sig lugn. Under de två månader som nu gått sedan Lizzie kom in deras liv, hade varken Coral eller Kyle fått en enda smäll eller hotelse.
Det enda fadern fortfarande gjorde var att ge Kyle gliringar om hans matteproblem.
Mrs. Rice hade, vid mötet de haft på hösten, pratat med honom om Kyles Dyskalkyli.
När de kom hem hade fadern avfärdat det som trams och flum.
"Det är bara deras flummiga sätt att säga att Kyle är dum."
Lizzie hade strängt sagt ifrån att han aldrig någonsin fick säga att Kyle var dum.
"Läs på lite om Dyskalkyli istället, Robert, så att du vet vad din son går igenom." hade hon sagt.
Fadern hade blivit så ställd att han inte fick fram ett enda ord.

Coral och Kyle trivdes bra i Lizzies sällskap, inte bara för att de kunde känna sig trygga tack vare henne, utan också för att hon verkade tycka mycket om dem och hon hittade på roliga saker med dem. De gick på bio, teater, museer och gjorde mysiga utflykter och hon hjälpte dem med läxor de hade problem med.

"Det är lite för bra för att vara sant." sa Coral en kväll när hon och Kyle var ensamma hemma.
Kyle visste precis vad systern menade.
Trots att de hade det bra nu vågade Kyle och Coral inte ha för höga förhoppningar.
De visste att närsomhelst kunde förändringens vind blåsa upp till storm.
*