Förhör... del 2

*
Skramlet fick fadern att komma av sig.
Han vände sig mot dottern.
"Vad fan håller du på med?!" röt han.
Coral svarade inte, hon bara spände blicken i sin far.
Han skakade på huvudet.
"Vilka jävla ungar jag har..." muttrade han. "Den ena för ett jävla liv och den andra är dum i huvudet."
Han spände blicken i sin son.
"Svara nu: vad är nio gånger femton?"
Kyle svarade inte.
Ett omisskännligt ulkande hördes. Han lutade sig bort från matbordet och släppte ut sin ångest på det svart-vit-rutiga linoleumgolvet.
"Nämen, fy fan Kyle...!" utbrast fadern äcklat.
"Förlåt..." sa Kyle ynkligt.
"Torka upp genast - om du inte vill äta upp det där till middag!"
Fadern lämnade köket.
”Jag kan torka upp.” sa Coral.
”Nej.” sa Kyle. ”Det är jag som har ställt till det, jag torkar upp. Gör klart middagen du, så han inte får ett utbrott på dig också.”

Medan Kyle gjorde rent golvet stod Coral vid diskbänken och skar grönsaker till en sallad.
Salta tårar droppade ner på tomterna och gurkskivorna.
Corals grepp om kniven hårdnade.
En vacker dag har jag ihjäl honom. tänkte hon.
*