Skriv om en snuttefilt.
Silver Beach, Sun City, California.
25 september 2006
Det var med tungt hjärta Martin Clarke såg på sin sovande fosterdotter som låg där i sin säng med sin gamla hemsydda gosefilt över sig. Endast två små varma fötter stack ut under filten.
Den senaste behandlingen på sjukhuset hade tagit hårt på flickungen, så hårt att hon nu inte orkade fira sin 13-årsdag.
Sitt födelsedags-party hade Maxine sett fram emot, men firandet hade de fått ställa in eftersom hon var för sjuk. Istället hade Maxine mest sovit den här dagen, hon hade inte ens orkat öppna sina presenter.
Martin strök försiktigt med handen över tösens febervarma panna, sedan såg han leende på Maxines fosterbror Alex som ställde ner ett glas avslagen Coca-Cola på sängbordet.
"Ifall Maxie är törstig när hon vaknar." förklarade Alex.
"Du är en fin bror du." sa Martin ömt.
Maxine slog upp sina stora glittrande ögon och såg sömnigt på sin fosterfar och bror.
"Förlåt att vi väckte dig hjärtat." sa Martin.
"Det gör inget." sa Maxine. "Jag vill ändå inte sova mer - det är inget kul att bara ligga här."
Flickan kastade av sig filten och satte sig upp.
Hon såg så bräcklig ut där hon satt iklädd endast linne och trosor. Hennes redan tunna kropp hade magrat ganska mycket den senaste tiden och hon såg ut att vara yngre än 13 år.
Maxine petade lite på det hemska blåmärket i armvecket.
"Detta här är så jäklarns fult." suckade hon och gjorde en liten grimas.
Martin nickade.
"Gör det ont?"
"Lite." sa Maxine. "Jag hatar den där äckliga droppnålen som gör så här!"
"Det gör jag med!" sa Alex. "Och jag hatar att du har blivit så sjuk...!"
Pojken blev blank i ögonen och svalde gråten som skavde i halsen.
Silver Beach, Sun City, California.
25 september 2006
Det var med tungt hjärta Martin Clarke såg på sin sovande fosterdotter som låg där i sin säng med sin gamla hemsydda gosefilt över sig. Endast två små varma fötter stack ut under filten.
Den senaste behandlingen på sjukhuset hade tagit hårt på flickungen, så hårt att hon nu inte orkade fira sin 13-årsdag.
Sitt födelsedags-party hade Maxine sett fram emot, men firandet hade de fått ställa in eftersom hon var för sjuk. Istället hade Maxine mest sovit den här dagen, hon hade inte ens orkat öppna sina presenter.
Martin strök försiktigt med handen över tösens febervarma panna, sedan såg han leende på Maxines fosterbror Alex som ställde ner ett glas avslagen Coca-Cola på sängbordet.
"Ifall Maxie är törstig när hon vaknar." förklarade Alex.
"Du är en fin bror du." sa Martin ömt.
Maxine slog upp sina stora glittrande ögon och såg sömnigt på sin fosterfar och bror.
"Förlåt att vi väckte dig hjärtat." sa Martin.
"Det gör inget." sa Maxine. "Jag vill ändå inte sova mer - det är inget kul att bara ligga här."
Flickan kastade av sig filten och satte sig upp.
Hon såg så bräcklig ut där hon satt iklädd endast linne och trosor. Hennes redan tunna kropp hade magrat ganska mycket den senaste tiden och hon såg ut att vara yngre än 13 år.
Maxine petade lite på det hemska blåmärket i armvecket.
"Detta här är så jäklarns fult." suckade hon och gjorde en liten grimas.
Martin nickade.
"Gör det ont?"
"Lite." sa Maxine. "Jag hatar den där äckliga droppnålen som gör så här!"
"Det gör jag med!" sa Alex. "Och jag hatar att du har blivit så sjuk...!"
Pojken blev blank i ögonen och svalde gråten som skavde i halsen.
2 kommentarer:
Fin text, väl berättad, man bryr sig verkligen om dem.
Tack så jätte-mycket Pia! :)
Skicka en kommentar