*
Fröken log och gick fram till honom.
"Kom nu lilla gubben." sa hon och försökte ta Alex hand.
Alex vände sig bort.
"Jag tänker inte gå på utflykt med dumma ungar som retas." meddelade han.
"Du måste föjla med." sa fröken mjukt. "Du kan ju inte vara ensam i klassrummet."
Alex gled ner från bänken och tittade upp på fröken.
"Då går jag hem." sa han allvarligt och började gå.
Fröken tog mjukt tag i pojken.
"Nej Alex, det är skola nu, så du får inte gå hem."
Pojken slet sig loss ur frökens grepp. Han blev mörk i blicken.
"Det är inget att bli arg för Alex." sa fröken som anade att ett vredesutbrott var på gång.
Alex försökte springa iväg, men fröken höll fast honom.
"Jag vill inte följa med till nåt dumt museum!" skrek pojken.
"Men lilla gubben..." sa fröken. "du gillar ju museum."
Holly strök Alex över håret, en ganska vuxen gest, tyckte fröken.
"Kan du inte följa med?" bad Holly.
Alex skakade envist på huvudet.
"Jooo." sa Holly och slog armarna om sin bästis. "För min skull. Vem ska jag annars sitta bredvid när vi äter lunch...? En stinkig gammal dinosaurie va?"
Nu började Alex att le och leendet blev snart till fniss.
"Okej, jag går väl med då."
Holly sken upp och pussade Alex på kinden.
"Yaaaay! Vi ska ha så kul!" jublade hon.
Alex nickade.
"Yeah! Och om dom andra dummar sig låser vi in dom i mumiens sarkofag!"
Holly fnissade och kramade honom igen.
Fröken strök pojken över håret och log mot honom.
"Vad skönt att du inte är arg längre Alex."
Alex såg upp på fröken. Det fanns nu en min av förvåning i hans söta ansikte.
"Vad pratar fröken för strunt? Jag har aaaldrig varit arg."
Fröken skrattade och gav honom en kram.
Alex och Holly, de två små bästisarna höll varandra i handen hela vägen till museet.
Holly såg ömt på Alex.
"Du är söt." sa hon och log.
Alex kinder blev varmt rosiga.
Fröken log och gick fram till honom.
"Kom nu lilla gubben." sa hon och försökte ta Alex hand.
Alex vände sig bort.
"Jag tänker inte gå på utflykt med dumma ungar som retas." meddelade han.
"Du måste föjla med." sa fröken mjukt. "Du kan ju inte vara ensam i klassrummet."
Alex gled ner från bänken och tittade upp på fröken.
"Då går jag hem." sa han allvarligt och började gå.
Fröken tog mjukt tag i pojken.
"Nej Alex, det är skola nu, så du får inte gå hem."
Pojken slet sig loss ur frökens grepp. Han blev mörk i blicken.
"Det är inget att bli arg för Alex." sa fröken som anade att ett vredesutbrott var på gång.
Alex försökte springa iväg, men fröken höll fast honom.
"Jag vill inte följa med till nåt dumt museum!" skrek pojken.
"Men lilla gubben..." sa fröken. "du gillar ju museum."
Holly strök Alex över håret, en ganska vuxen gest, tyckte fröken.
"Kan du inte följa med?" bad Holly.
Alex skakade envist på huvudet.
"Jooo." sa Holly och slog armarna om sin bästis. "För min skull. Vem ska jag annars sitta bredvid när vi äter lunch...? En stinkig gammal dinosaurie va?"
Nu började Alex att le och leendet blev snart till fniss.
"Okej, jag går väl med då."
Holly sken upp och pussade Alex på kinden.
"Yaaaay! Vi ska ha så kul!" jublade hon.
Alex nickade.
"Yeah! Och om dom andra dummar sig låser vi in dom i mumiens sarkofag!"
Holly fnissade och kramade honom igen.
Fröken strök pojken över håret och log mot honom.
"Vad skönt att du inte är arg längre Alex."
Alex såg upp på fröken. Det fanns nu en min av förvåning i hans söta ansikte.
"Vad pratar fröken för strunt? Jag har aaaldrig varit arg."
Fröken skrattade och gav honom en kram.
Alex och Holly, de två små bästisarna höll varandra i handen hela vägen till museet.
Holly såg ömt på Alex.
"Du är söt." sa hon och log.
Alex kinder blev varmt rosiga.
Fler låtar finns i Spotify-låtlistan
2 kommentarer:
Charmigt.
:)
<3
Skicka en kommentar