Sommarlägret - del 2

2. Fantastiska Femman

När Danne, Jonas, Andreas och jag kom in i vårt rum hördes bankningar från garderobsdörren.
En byrå stod för dörren, så att den inte kunde öppnas inifrån.
Vi drog bort byrån och öppnade dörren.
En liten tjej stod där och grät.
Det var den lilla tjejen som hade talat om för granbarrs-killen att kryddan i lunch-soppan hette timjan.
”Tack!” sa den lilla tjejen och torkade tårarna. ”Jag har suttit här i en halvtimme.”
”Vem stängde in dig?” frågade Danne.
”Några av de äldre barnen. Jag vet inte vad dom heter. Dom sa att de ville skoja med skoja med mej.”
”Dom ska få!” sa Andreas. ”Man ger sig inte på mindre barn!”
”Säg inget till ledarna bara.” sa tjejen. ”Jag skulle få stryk om jag skvallrade!”
”Du ska inte få stryk.” sa jag. ”Vi ska vara dina livvakter här hela sommaren!”
Tjejen såg jätteglad ut. Hon kramade mig.
”Vad heter du?” frågade Jonas.
”Emilia.” svarade tjejen.
Emilia var som en gullig lillasyster.
Vi fyra lovade att vi skulle beskydda henne och inte låta nånting hända henne!
”Emilia och Fantastiska Fyran!” jublade Emilia.
”Vet du vad, Emilia, vi är från och med nu Fantastiska Femman!” sa jag.