De tittade på Ryan som sov djupt.
Han låg så nära kanten att det såg ut som att han var nära att ramla ur sängen och vänsterarmen hängde ner mot golvet.
”Det ser definitivt inte skönt ut.” fnissade Sheila.
Maureen såg på sin klocka.
”Trettiofem minuter till väckning. Vi går och gör oss i ordning, så väcker vi honom sen.” föreslog hon. ”Han behöver inte lika lång tid på sig.”
Tjejerna samlade ihop sina toalettsaker och gick mot dörren.
”Vänta lite.” sa Maureen.
Hon gick fram till Ryan, lyfte upp hans arm i sängen och flyttade honom lite längre inåt väggen.
Ryan rörde sig en aning, men han vaknade inte.
”Jag önskar att jag kunde sova så där djupt.” sa Sheila.
Klockan 8:50 hördes en hård bankning på dörren.
”Vem är det?” skrek Sheila.
”Det kan inte vara Coach Henderson - så brutal är han inte.” sa Maureen.
”Väckningspatrullen!” ropade någon utanför.
Sedan hördes bullrande skratt.
”Clark och Joe… alltid lika roliga.” suckade Maureen.
”Vakna!” brölade Clark och Joe.
”Vi är vakna, dumhuvuden!” ropade Sheila.
”Vakna!” brölade Clark och Joe ännu högre.
”Dra åt helvete!” sa Sunshine.
Maureen och Sheila skrattade och gjorde tummen upp.
”Nämen, Sunny…” skrattade Joe. ”Inte ska väl en fin tös som du vara så vulgär i munnen.”
”Öppna,” sa Clark. ”Vi vill hur ni bor.”
”Alla stugor ser likadana ut.” sa Sunshine.
”Men ni kanske har dekorerat eller vad det heter.” sa Clark. ”Är det inte sånt tjejer gör?”
”Clark.”
”Ja, Sunny, mylady?”
”Gå härifrån. Nu.”
”Får inte vi ädla riddare eskortera de sköna damerna till frukosten?” frågade Joe besviken.
”Nej tack.” sa Sunshine.
”Vi har Ryan.” påminde Maureen dem.
”Som vi borde väcka nu.” viskade Sheila. ”Fast han har väl redan vaknat. Ingen kan sova i det här oväsendet.”
Tjejerna tittade bort mot Ryan. Han sov lika tungt som förut.
”Jag säger ju det!” sa Maureen. ”Operasjungande elefanter!”
Sheila och Sunshine gapskrattade.
”Vad är så roligt?” ropade Clark. ”Vad skrattar ni åt?”
”Åt faktumet att ni två ska pallra er iväg till matsalen nu.” sa Sheila.
Maureen satte sig på Ryans säng och skakade honom mjukt.
”Vakna sömntuta.”
Ryan sträckte på sig och gäspade.
”Är det morgon?” frågade han sömnigt.
”Nej, det är därför jag väcker dig.” log Maureen. ”Dummer, det är klart att det är morgon. Upp med dig nu. Det är snart frukost.”
”Okej. Jag går och duschar.” sa Ryan. ”Väntar ni här?”
”Vi kan följa med dig in i duschen om du vill.” retades Sheila.
Ryan såg förskräckt på henne.
”Det är den friska luften.” sa Sunshine lugnande. ”Den gör henne lite…”
Hon visslade och ritade cirklar i luften vid tinningen.
”Det förklarar saken.” log Ryan.
När Ryan öppnade dörren reste sig Clark och Joe upp.
”God morgon, ädle riddar-kollega.” sa Clark.
”Hur mår de sköna damerna?” frågade Joe.
Ryan stirrade på Joe och Clark.
”Har ni rökt nåt eller...?”
”Vi är höga på livet och kärleken, min vän.” sa Clark.
Ryan gjorde tummen upp.
”Bra för er.”
Han tittade på tjejerna och skakade på huvudet.
”Frisk luft…” sa Sunshine menande.
Ryan nickade instämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar