Camp Topeka - del 3

Läkaren i sjukstugan frågade Ryan om han mådde illa.
”Nej, lite yr bara.” försäkrade Ryan.
”Vad bra.” sa läkaren. ”Du får ligga här och vila som sagt. Lite tråkigt - men nödvändigt. Och du får ta av dig de där blöta kläderna.”
Ryan stirrade på henne.
”Men…” började han.
Läkaren bara log. Hon bäddade med rena lakan i sjuksängen och lade dit en enorm frotté-filt.
”Du får ha den här på dig så länge. Du ska ju ändå ligga här och vila.”
Ryan drog motvilligt av sig sin T-shirt.

Läkaren fick syn på det röda märket som Randys cigarett gjort.
”Är det där ett brännmärke av en cigarett?”
Ryan nickade.
”Ligg still, så ska jag göra rent det där.”

När läkaren gick in i ett angränsande rum för att hämta bomull och en flaska sårsprit drog Ryan motvilligt av sig resten av kläderna.

Sedan lade han sig i sängen och såg noga till att filten täckte hela honom.
Det knackade på dörren och Sunshine, Maureen och Sheila kikade in i sjukstugan.
”Kom in ni.” sa läkaren. ”Det är okej va?”
Ryan log och nickade.
Han var glad över att se sina vänner - och väldigt glad över att han hunnit få på sig filten.
”Här ligger du och har det mysigt.” sa Sheila.
”Sunny och jag hämtar kläder åt dig sen.” sa Maureen. "Vi antar att du inte vill gå omkring och vara blöt."

"Tack." sa Ryan.

"Vad snällt." sa läkaren. "Det tar ju ett tag innan de här är klara."

Läkaren plockade upp Ryans blöta och blodiga kläder och stoppade in dem i en tvättmaskin.

Fint, nu vet de att jag inte har mina kläder på mig... tänkte Ryan.

Han kontrollerade att filten låg kvar ordentligt.
”Maureen, när tänkte ni hämta kläderna...?" frågade Ryan.

”När vi har tid.” skrattade Maureen retsamt.
”Kul Maureen.” sa Ryan.
”Nu ska jag bara tvätta rent det där såret så får ni vara ifred sen.” sa läkaren.
Hon vek ner filten till midjan på Ryan.
Sheila busvisslade. Ryan räckte ut tungan åt henne.
Läkaren skrattade lite. Hon gjorde rent cigarett-brännmärket och strök på kortisonsalva.
”Gör det ont?” frågade Sunshine.
”Nej.” ljög Ryan.

När läkaren lämnade rummet satte sig tjejerna i Ryans säng.
”Så du har inga kläder på dig…?” retades Sheila.
Ryan kastade en kudde på henne.
”Ryan, lille vän, man kastar inte kuddar, då kan det gå illa.” sa Sheila.
Hon petade honom i sidan.
”Nej, sluta!” fnissade Ryan.
Han drog filten över sig så att den dolde ansiktet också.
”Rodnar du?” fnissade Sunshine.
”Nej.” sa Ryan.
”Kom fram då.” sa Sheila.
”Aldrig.”
Sheila drog retsamt i filten.
”Vad tjejer är jobbiga!” mumlade Ryan.
Maureen drog bort filten från Ryans ansikte.
”Men du älskar väl oss ändå?” frågade hon. ”Det gör du väl?”
Hon började också peta honom i sidan.
”Nej, inte för tillfället.” fnissade Ryan. ”Hämta kläder åt mig nu.”
Flickorna klev ur sängen.
”Vi kommer tillbaka om en stund.” sa Maureen pussade honom på pannan. ”Ska vi säga klockan sju i kväll?”
Ryan slängde i väg den andra kudden mot Maureen.

Maureen skrattade och höll avvärjande upp händerna.

”Okej då, sötnos, fem minuter - högst.”