En afton under stjärnorna - del 2

”Har David verkligen köpt den där tröjan…?” frågade Maggie klentroget.
Kate skakade på huvudet.
”Nej, han fick den av sin fars granne Earl. Earl har lite svårt att förstå vilka storlekar folk ska ha på kläder.”
”Tält!” rättade Ryan fnissande. ”Earl tror säkert att pappa är stor som en elefant.”
De andra skrattade.
”Du är lite ouppfostrad i dag, Ryan.” skojade Kate. ”Det får vi nog bota.”
”Det fixar jag!” sa Maureen och skrattade ett hest häx-skratt.
Hon satte sig nära Ryan.
”Nej! Inte du!” skrek Ryan.
Han kände igen Maureens retsamma tonfall och häx-skrattet väldigt väl...
”Kom inte nära mig när du är på det där humöret!”
”I’ll get you my pretty…” hotade Maureen, fortfarande med häx-rösten.
”Det är bra Maureen!” skrattade David.
”Nej! Det här är inte snällt!” pep Ryan.
Han såg bedjande på de andra.
”Hjälp mig, snälla!”
”Kom hit, raring, så ska jag rädda dig.” sa Maggie.
Ryan rullade bort från David och Maureen och satte sig nära Maggie istället.
”Tack Maggie.” flämtade han. ”Det var lite farligt där borta.”
Maggie höll om honom.
”Ryan, känn dig inte för säker.” skrattade Maureen. ”Mamma kan också bli rätt farlig när hon är på det humöret.”
Ryan såg osäkert på Maggie.
”Du är inte på det humöret nu va…?”
Maggie log lurigt.
”Det vet man aldrig, sötnos.”