”Vad länge ni sov i dag.” sa Ryan med en dramatisk suck när han såg Sunshine och Maureen komma mot deras mötesplats.
”Lördag, vet du. Skönt att sova ut.” sa Sunshine.
Ryan himlade med ögonen.
”Tjejer… de bara sover och sover och sover…”
”Ska du säga, som somnade på stranden i går kväll.” retades Sunshine.
”Jag somnade inte!” protesterade Ryan.
”Det gjorde du visst.” sa Sunshine.
”Och du var så söt när du låg där och sov.” sa Maureen.
Ryan plockade upp lite sjögräs från vattenbrynet och slängde det på tjejerna.
”Ryan, vill du bada...?” hotade Maureen.
”Då måste du fånga mig först!”
Ryan sprang i väg så fort att sanden yrde om honom.
Han vände sig om och såg på tjejerna.
När han såg att de stod kvar stannade han.
Då sprang Maureen fram och slog armarna om honom.
”Ha! Nu har jag fångat dig! Nu ska du få bada, Ryan - med kläderna på!”
”Oh, jag är jätterädd.” sa Ryan kaxigt.
”Är du beredd?” Maureen gjorde en ansats att slänga honom i vågorna.
”Nej vänta! Jag gör vad som helst om du inte slänger i mig!”
Maureen log brett.
”Okej, ge mig en puss.”
”Aldrig i livet!”
Ryan låtsades se förfärad ut - mest för att dölja hur generad han blev.
Sedan rusade han ut i vattnet och drog Maureen med sig.
Sunshine sprang efter dem.
Ryan tog upp mer sjögräs.
”Vad har du nu hittat på?” frågade Sunshine.
”En present till Maureen.”
Ryan log busigt och höll upp det mjuka sjögräset mot Maureen.
”Maureen… en present till dig...”
”Mmm... Jag vet precis vad du tänker nu, Ryan.” sa Maureen. ”Men om du stoppar det där innanför min tröja så ligger du jäkligt risigt till sen.”
”Yeah, right.” flinade Ryan.
Han drog ut halslinningen i bak på Maureens tröja och stoppade ner sjögräset.
Maureen tog lugnt bort det, med Sunshines hjälp.
”Du blev väl inte sur…?” frågade Ryan lite oroligt.
Flickorna skrattade.
”Vad?” sa Ryan. ”Är du sur eller inte...?”
Maureen lade armen om Ryan.
”Det går inte att bli sur på dig, älskling. Kom, nu går vi hem och byter om.”
”Vad menar du?” frågade Ryan.
”Vi måste hem och byta om, vi är blöta.”
”Maureen! Du vet vad jag menar. Varför går det inte att bli sur på mig?”
”Därför att du är för söt.” sa Sunshine.
”Just det.” sa Maureen.
”Jag är inte…” började Ryan.
”Jo, det är du.” avbröt Maureen. ”Vi ses om en stund.”
Flickorna gick mot Maureens hus.
”Ska du inte ge igen...?” undrade Ryan.
”Det ska jag” svarade Maureen. ”när du minst anar det.”
Då sprang Maureen fram och slog armarna om honom.
”Ha! Nu har jag fångat dig! Nu ska du få bada, Ryan - med kläderna på!”
”Oh, jag är jätterädd.” sa Ryan kaxigt.
”Är du beredd?” Maureen gjorde en ansats att slänga honom i vågorna.
”Nej vänta! Jag gör vad som helst om du inte slänger i mig!”
Maureen log brett.
”Okej, ge mig en puss.”
”Aldrig i livet!”
Ryan låtsades se förfärad ut - mest för att dölja hur generad han blev.
Sedan rusade han ut i vattnet och drog Maureen med sig.
Sunshine sprang efter dem.
Ryan tog upp mer sjögräs.
”Vad har du nu hittat på?” frågade Sunshine.
”En present till Maureen.”
Ryan log busigt och höll upp det mjuka sjögräset mot Maureen.
”Maureen… en present till dig...”
”Mmm... Jag vet precis vad du tänker nu, Ryan.” sa Maureen. ”Men om du stoppar det där innanför min tröja så ligger du jäkligt risigt till sen.”
”Yeah, right.” flinade Ryan.
Han drog ut halslinningen i bak på Maureens tröja och stoppade ner sjögräset.
Maureen tog lugnt bort det, med Sunshines hjälp.
”Du blev väl inte sur…?” frågade Ryan lite oroligt.
Flickorna skrattade.
”Vad?” sa Ryan. ”Är du sur eller inte...?”
Maureen lade armen om Ryan.
”Det går inte att bli sur på dig, älskling. Kom, nu går vi hem och byter om.”
”Vad menar du?” frågade Ryan.
”Vi måste hem och byta om, vi är blöta.”
”Maureen! Du vet vad jag menar. Varför går det inte att bli sur på mig?”
”Därför att du är för söt.” sa Sunshine.
”Just det.” sa Maureen.
”Jag är inte…” började Ryan.
”Jo, det är du.” avbröt Maureen. ”Vi ses om en stund.”
Flickorna gick mot Maureens hus.
”Ska du inte ge igen...?” undrade Ryan.
”Det ska jag” svarade Maureen. ”när du minst anar det.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar