Ryan tittade ut genom fönstret, försjunken i tankar.
”Vad tänker du på?” frågade Maureen.
”Vi berättar inte för mamma och pappa vad som har hänt.” sa Ryan. ”Vad Chuck och Randy gjorde med mig, menar jag.”
”De vet nog redan vad som har hänt.” sa Maureen.
”Hur då…?” frågade Ryan. ”Syns det nåt?”
Hans fingrar kände försiktigt på näsan.
”Näsan är inte svullen och jag har väl ingen blåtira...?”
”Ryan… Coach Henderson har säkert berättat det för dem.” sa Sunshine.
Ryan suckade.
”Vuxna… de gör så stor grej av allting…”
”Med all rätt.” tyckte Maureen. ”Det var en stor grej, Ryan. Chuck och Randy borde polisanmälas!”
”Men de vet inte om det där med cigaretten!” sa Ryan efter någon minuts funderande.
”Och det tror du att du kan hålla hemligt för Kate och David…?” sa Maureen och log. ”Sällan, pysen.”
”Vi får väl se.” sa Ryan.
Tre timmar senare klev Ryan, Maureen och Sunshine upp på familjen McKenzies veranda.
Kate och Maggie satt i träsoffan vid bordet.
Maureen och Sunshine kramade Maggie och Kate och slog sig sedan ner i varsin stol.
”Ryan, kom och sätt dig här, så får jag se på dig.” sa Kate.
Ryan såg på tjejerna och suckade.
”Nu börjas det.”
Han gick och satte sig mellan Kate och Maggie i soffan.
Kate studerade hans ansikte.
”Coach Henderson berättade vad som hänt. Hur är det med dig, älskling?”
”Jag mår bra mamma.”
”Är det säkert det?” frågade Kate.
”Ja…!” suckade Ryan.
”Vi blev oroliga, förstår du väl. Vad skönt att se att du mår bra.”
Ryan log.
”Men du, får man ingen kram någon gång då?” frågade Kate.
”Ryan, ge din mamma en kram.” sa Maureen.
Ryan log busigt och skakade på huvudet.
”Då får man väl stjäla en kram!”
Kate fångade in sin son i en stor kram.
”Är det pinsamt att krama sin mamma?” frågade Kate.
Ryan log och skakade på huvudet. Han gav sin mamma en snabb kram.
”Har ni haft det bra?” frågade Maggie.
Hon drog in Ryan i sin famn.
”Vi har haft jättekul!” sa tjejerna.
Ryan nickade instämmande.
”Låt mig gissa;” sa Maggie. ”ni har sovit för lite, skrämt upp varandra med spökhistorier, spökat för era klasskamrater?”
”Ungefär ja.” sa Sunshine.
”Du glömde ’torterat Ryan’.” mumlade Ryan.
Tjejerna skrattade.
”Ja, det gjorde vi också.” sa Maureen.
”Nämen, lilla gubben, vad gjorde de med dig?” frågade Maggie. ”De kan väl aldrig ha... kittlat dig…?”
”Jo…” sa Ryan truligt.
”Men Ryan, du är väl inte ett dugg kittlig...?” retades Maggie och började kittla honom.
Ryan fnissade och skruvade på sig.
”Nej Maggie, sluta!”
”Jag har ju sagt att det kan vara farligt att sitta nära mamma.” skrattade Maureen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar