”Man skulle kunna tro att du inte har sett oss på tre år!” skrattade Maureen. ”Vi har varit bort i två timmar. Har du saknat oss eller?”
”Nä, jag har inte saknat er.” sa Ryan, plötsligt blyg. ”Jag har haft tråkigt.”
”Du har visst saknat oss!” retades Maureen.
Hon slog armarna om Ryan och pussade honom på kinden.
”Tjejer…” mumlade Ryan.
Han torkade bort kyssen och rodnade.
Sunshine och Maureen fnissade.
Kate, David och Maggie stod uppe på verandan och tittade ner på Ryan och tjejerna.
”Kom upp och ät nu!” ropade Kate. ”Vi har dukat här ute.”
”Vi kommer!” ropade tjejerna.
”Kolla nu när jag klättrar upp!” ropade Ryan till Kate.
David harklade sig.
”Jag skojade bara!” flinade Ryan.
”Tur för dig det.” sa David och log.
”Vad har ni gjort i skolan idag då?” frågade Maggie när de ätit.
”Vi pratade om vårkonserten.” sa Maureen.
”Och jag blev torterad.” sa Ryan. ”Av fjorton tjejer!”
”Vad gjorde ni med honom?” frågade Maggie.
”Vi kittlade honom lite bara.” sa Maureen oskyldigt.
”Lite…?!” sa Ryan. ”Månadens underdrift!”
”Lilla stackare!” skrattade Maggie. ”Var det hemskt?”
”Ja!” sa Ryan. ”Tjejer är farliga!”
”Du älskar tjejer.” sa Maureen och petade honom i sidan.
”Inte idag.” mumlade Ryan truligt.
”Just det, Ryan, vi träffade Macy vid bion.” sa Sunshine. ”Hon var fortfarande sur.”
”Hon kommer nog vara sur resten av året.” sa Ryan med ett litet skratt.
”Vad var hon sur för?” undrade Maggie.
”Hon får inte sjunga på vårkonserten i år.” sa Sunshine.
”Vem ska då sjunga alla solon?” frågade Kate.
Ryan log hemligt.
”Vad ler du åt?” frågade David. ”Är det du som ska sjunga?”
Ryan nickade.
”Vad roligt älskling!” sa Kate. ”Grattis!”
Hon reste sig och kramade sin son.
”Grattis grabben!” sa David stolt.
”Vad kul att du ska sjunga, raring!” sa Maggie.
Hon kramade också om Ryan.
”Är det så kul att jag ska sjunga?” sa Ryan förvånat.
”Ja, det är det!” sa Maureen. ”Du är så duktig!”
Ryan log lite generat.
”Äh, så bra är jag inte.”
”Jo det är du!” sa Sunshine.
”Just det!” sa Maureen.
”Ni ska väl inte också krama mig nu va?” sa Ryan.
Sunshine och Maureen skrattade. Sedan kramade de Ryan.
”Tjejer är verkligen jobbiga…!” suckade Ryan.
Sedan började han fnissa när Maureen kittlade honom i nacken.
”Sluta kittlas!” pep han.
”Tar du tillbaka det där?” frågade Maureen.
”Nej, tjejer är jobbiga!” fnissade Ryan.
”Om du inte tar tillbaka låter jag mamma kittla dig!” varnade Maureen.
Ryan svalde.
”Just det...” flinade Maureen. ”Hon kittlas värre än vad jag gör. Mycket värre.”
”Jag tar tillbaka!” sa Ryan snabbt. ”Tjejer är inte jobbiga! Jag älskar tjejer.”
De andra skrattade.
”Det är alltid lika roligt att retas med dig Ryan.” sa Maureen.
Ryan kastade en brödbit på henne.
Maureen låtsades bli förnärmad.
”Kastar du bröd på mig…? Vad är jag - en anka eller?”
Ryan flinade.
”Mmm, du ser ut som en anka.”
”Du ska få för anka.”
Maureen såg på Maggie, som satt bredvid Ryan i soffan.
”Mamma, vill du…?”
Maggie log.
”Med nöje.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar