Kärlekens sång - akt I

Måndag.

Pastor Michaels kom fram till Kate och David i mataffären.

”Jo, jag tänkte fråga er om ni tror att Ryan vill sjunga för oss på gudstjänsten på torsdag? Jag skulle vilja höra en ung röst i kyrkan för omväxlings skull och Ryans musiklärarinna Mary Wallace rekommenderade honom, hon sa att han har en fin sångröst.”
”Vad roligt!” sa Kate. ”Vi kan fråga honom. Har ni tänkt er nån speciell sång?”
Pastor Michaels log lite förläget.
”Något som piggar upp lite vore bra. Jag har märkt att en del i församlingen verkar… hur ska jag säga... en aning uttråkade.”
Kate och David skrattade.
”Vi ska prata med Ryan, så ringer vi när han har bestämt sig.” lovade David.
”Tack.” sa Pastor Michaels. ”Jag hoppas att han vill sjunga.”


Vid middagen berättade Kate och David för Ryan vad Pastor Michaels pratat med dem om.
”Men jag kan inte sjunga.” sa Ryan.
”Jo, det kan du.” sa Sunshine bestämt.
Maureen slog armarna om Ryan.
”Snälla älskade Ryan, sjung på torsdag!” bad hon. ”Annars måste vi höra gamla Mrs. Thompson kraxa - och det blir ingen glad av...!”
Ryan fnissade.
”Ja, hon är hemsk, det kan ingen neka till. Men… ska jag verkligen sjunga…?”
”Ja, det ska du.” tyckte Sunshine.
”Ryan, kören står ju bakom dig, och jag sitter vid pianot,” sa Maggie. ”så du kommer ju inte stå ensam där framme.”
”Exakt! Och Sunny och jag ska ju vara med i kören på torsdag.” sa Maureen. ”Så om det är nån i församlingen som vågar somna - eller så mycket som hosta - kan Sunny sparka dom på smalbenen! Eller hur Sunny?”
Sunshine nickade och gjorde tummen upp.
Ryan skrattade.
”Okej, jag ska tänka på saken.”
”Vi kan hjälpa dig att välja sång!” sa Sunshine.
”Vågar vi verkligen ta med oss flickorna till kyrkan på torsdag förresten...?” frågade David.
”Oroa er inte,” sa Sunshine. ”jag ska inte sparka dom så hårt.”