”Jag gillar Sunnys utskällning bäst!” sa Maureen.
”Den missade jag.” sa Ryan.
”Det gjorde inte gubben!” fnissade Maureen. ”Jag trodde han skulle börja gråta!”
”Sunny, vad sa du till honom egentligen?” frågade Ryan.
”Något som inkluderar ett vasst instrument och hans bak.” sa Sunny nonchalant.
Ryan skrattade.
Sedan blev han plötsligt allvarlig.
”Jag är ledsen att jag förstörde er kväll.” sa han lågt.
”Men lilla älskling, du har inte förstört någons kväll!” sa Kate.
”Du fick ju inte kroken i fingret med flit, eller hur?” sa Maureen.
”Jag antar att ni har rätt.” sa Ryan.
”Vi är bara glada att du mår bra.” sa Maggie. ”Har du ont?”
”Det känns som sprutan gav mig stelkramp istället för att förhindra det.” sa Ryan.
”Jag vet hur det känns.” sa Sunshine. ”Jag fick en stelkrampsspruta för två år sen.”
”Vad hade du gjort?” undrade Ryan.
”Trampat på en rostig spik.” sa Sunshine.
”Vad är det med er två och vassa, rostiga grejer…?” sa Maureen.
”Vi är nog olycksfåglar.” sa Sunshine.
Ryan nickade.
”Det tror jag med.”
”Hur är det med tummen då, grabben?” frågade David.
”Den är okej.” sa Ryan.
Men de andra visste att han hade mer ont än han ville erkänna.
När de kom hem sjönk Ryan ner i soffan.
”Jag är helt slut…!”
”Somna inte bara, pizzorna kommer strax.” sa David.
”Ha ha, så fort somnar jag inte.” sa Ryan.
”Jag slår vad om två dollar att du sover innan klockan tio.” fnissade Maureen.
Ryan sträckte fram handen.
”Hosta upp två dollar.” sa han kaxigt.
Maureen log och skakade på huvudet.
”Sällan pysen, det är nittio minuter kvar.”
Några minuter i tio satt Ryan i soffan och gäspade.
”Jag sover inte, jag gäspar bara.” försäkrade han.
”Vad ska jag köpa för mina två dollar…?” sjöng Maureen retsamt.
”Du har inte vunnit än.” sa Ryan och gäspade igen.
”En minut kvar.” meddelade Sunshine.
”Håll dig vaken, håll dig vaken!” mumlade Ryan för sig själv.
”Nej, sov du.” sa Maureen.
Hon drog ner Ryan så att han låg med huvudet i hennes knä.
Ryan skakade på huvudet.
”Nej, jag ska hålla mig vaken.”
”Ska jag sjunga en vaggvisa?” retades Maureen.
”Nej tack.” fnissade Ryan.
Sunshine tittade på klockan.
”En minut över tio. Sorry, Maureen…”
”Jäklar!” suckade Maureen.
”Jag vann!” Ryan log triumferande.
Sedan gäspade han igen och somnade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar