”Nämen Ry, hon gillar ju dig!” retades Sheila.
”Snälla Sheil, jag får mardrömmar!” stönade Ryan.
Sheila slog armarna om Ryan och började, med lite gäll ton, att härma Jills röst:
”Åh Ryan! Du är såååå söt! Jag drömmer om dig varenda natt!”
”Äh lägg av.” sa Ryan blygt och slank ur Sheilas grepp.
”Du är så söt när du rodnar, Ry.” sa Sheila.
Ryan räckte ut tungan åt henne.
När de var framme hos skolsköterskans mottagning tvekade Ryan.
”Vet ni, jag struntar i att byta bandage.”
Han vände sig för att gå därifrån.
”Det gör du inte alls.”
Maureen öppnade dörren och föste in honom.
”Gå in nu, vi väntar här.”
Några minuter senare kom Ryan ut med ett nytt, fräscht bandage om tummen.
Maureen slog armarna om honom.
”Det var väl inte så farligt?”
Ryan log och skakade på huvudet.
”Vad har vi för lektion nu?” frågade Sheila, som aldrig tycktes komma ihåg schemat.
”Lunch.” svarade Sunshine.
”Ah, en av mina favoritlektioner!” sa Sheila.
”Du är så knäpp!” sa Ryan.
Sheila vände sig till Sunshine och Maureen.
”Vet ni, jag tror Ryan vill att vi ska berätta för de andra tjejerna om hur kittlig han är.”
”Nej, snälla, berätta inte det!” sa Ryan. ”Du är inte knäpp, jag skämtade bara.”
Sheila flinade.
”Ge mig en puss, så stannar din hemlighet hos mig.”
”Utpressare.” mumlade Ryan.
”Som du vill…” log Sheila. ”men du kommer inte få det lätt på musik och drama-lektionen i morgon, lille vän...”
”Sheil… du tänker väl inte berätta…?” frågade Ryan oroligt.
Sheila bara skrattade lömskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar