Ryan har en olycksdag - Del 3

Ryan väcktes tidigt nästa morgon av en sköterska som stod nära honom med en febertermometer i handen.
”Var vill du ta tempen?” frågade hon.
Ryan stirrade förskräckt på henne.
”Var tror du…?” for det ur honom.
”Det finns flera alternativ.” sa sköterskan.
”Vem väljer det andra alternativet frivilligt...?” mumlade Ryan.
Sköterskan stoppade in termometern i hans mun.
”Nu ligger du still och tiger i två minuter.”
Sedan lämnade hon rummet.
”Har du nån feber pojk?”
Den överdrivet tillgjorda sydstatsdialekten gick inte att ta miste på.
”Sunny...?”
Ryan tittade bort mot dörren.
Han sken upp när han såg Maureen, Sunshine och Maggie.
”Räddarna har anlänt!” sa Sunshine dramatiskt.
”Kan jag åka hem?” frågade Ryan hoppfullt, med termometern mellan tänderna.
”Vi får fråga sköterskan när hon kommer.” sa Maggie. ”Har du sovit bra?”
Ryan ryckte på axlarna.
”Sådär.”
Maggie satte sig på sängkanten. Hon tog ut termometern ur Ryans mun och så kände hon på hans panna.
”Du känns inte så varm längre. Hur mår du nu?”
”Bättre än igår.” sa Ryan.
Sköterskan kom tillbaka.
Maggie höll upp febertermometern.
”Trettiosju och åtta.” sa hon.
”Får han åka hem?” frågade Sunshine hoppfullt.
”Vi får fråga läkaren.” svarade sköterskan. Hon såg på Maggie. ”Hon väntar på sitt kontor.”
Maggie nickade. Hon reste sig och gick mot dörren.
”Om läkaren säger att jag inte får åka hem i dag rymmer jag!” sa Ryan.
Sköterskan gav honom en sträng blick.
”Jag skojade bara.” sa Ryan och log oskyldigt.
Maggie blinkade åt honom.
”Du ska nog få komma hem, raring.” sa hon.
Sedan gick hon för att prata med läkaren.