Olycksfågel - del 2

En gammal gubbe i väntrummet på akuten stirrade på fiskkroken i Ryans tumme.
”Vad skulle det där vara bra för?” skrockade han.
”Han har aldrig haft en krok i tummen förut, så han ville testa det.” svarade Sunshine.
Gubben fnös.
En sköterska kom ut och ropade upp Ryans namn.
”Ska jag följa med in?” frågade Kate.
Ryan nickade.
”Jag kan inte ha en massa folk som är i vägen därinne.” sa sköterskan. ”Endast den som är skadad.”
Den gamle gubben flinade när en skakig Ryan reste sig upp.
”Du, grabben, stelkrampssprutorna är så här stora.”
Han höll ut händerna och mätte ungefär en meter och skrockade elakt.
Ryan skyndade sig efter sköterskan. Han ville komma ifrån den knäppa gubben.
Gubben skrockade fortfarande elakt.
Sunshine spände blicken i gubben.
”De kommer att köra upp en spruta i röven på dig om du inte håller tyst!” fräste hon.
Gubben såg ut att vilja sjunka genom golvet.
De andra gapskrattade.
”Det är bra Sunny!” sa David och kramade om henne.

När Ryan kom tillbaka såg han fortfarande skakig och blek ut.
Han hade ett bandage om tummen.
Kate reste sig och drog in honom i sin famn.
”Hur gick det älskling?”
”Bedövning, några stygn och en spruta som gjorde ont som fan.” mumlade Ryan. ”Kan vi åka hem nu?”
”Klockan är åtta och vi har inte ätit nån middag.” sa David. ”Vad sägs om att åka hem och beställa hem lite pizza?”
”Det låter bra.” sa Kate.
De andra instämde.
Den gamle gubben satt fortfarande kvar.
Ryan stirrade på honom.
”Är han fortfarande kvar? Bor han här eller…?!"
Sköterskan som tagit hand om Ryan kom ut i väntrummet igen.

När hon fick syn på gubben såg hon ilsket på honom.
”Är du här nu igen! Vi har sagt åt dig hundra gånger att du ska sticka härifrån! Nu lämnar du mitt sjukhus innan jag ringer polisen!”
Gubben skyndade sig iväg.
”Är inte han sjuk?” frågade Maureen.
”Han har inget här att göra.” svarade sköterskan barskt. ”Han är bara jobbig och nyfiken. Nuförtiden ringer vi polisen när han kommer.”