Miss Wallace ignorerade Macy, istället såg hon på Ryan och log mot honom.
”Det vore väldigt roligt om du vill ta solot i år Ryan.”
Sunshine puttade till Ryan.
”Gör det! Säg ja!”
”Okej, jag gör det.” sa Ryan.
Macy gav ifrån sig ett ljudligt indignerat läte.
”Ville du säga något, Macy?” frågade Miss Wallace lugnt.
”Jag sjunger varje år!” gnällde hon igen.
”Har du hakat upp dig eller?” frågade Sheila.
”Det är väl rättvist att ge någon annan chansen i år?” sa Miss Wallace. ”Inte sant, Macy?”
Macy vände sig mot Ryan.
”Ryan, kan du ens sjunga...?”
Ryan öppnade munnen för att svara, men Arthur hann före.
”Nej, han låter som en katt i en mixer.” sa Arthur och himlade sig. ”Klart han kan sjunga, spånhuvud!”
”Macy och Arthur, nu räcker det!” sa Mr. Griffin, deras andra musiklärare som just kommit in i salen. ”Macy, du kan inte säga vad som helst till dina kamrater bara för att du blir missnöjd.”
Flera av eleverna gjorde tummen upp och log mot Ryan.
De var så glada över att slippa höra Macy sjunga att de helst ville ställa sig upp och jubla, men lite taktkänsla hade de, så de sansade sig.
Miss Wallace reste sig och skrev upp några låtar, och vem som skulle sjunga dem, på svarta tavlan.
”Så här ser vår repertoar ut.”
Miss Wallace flyttade sig så att alla kunde se tavlan.
”Ja, Macy, det ska de.” svarade Mr. Griffin.
”Så jag får inte en enda låt i år…?!” gnällde Macy.
”Men snälla människa, ge dig nån gång!” stönade Sheila.
”Macy, även om du tror det, så kretsar inte universum runt dig.” sa Arthur.
Macy fnös förnärmat.
”Vi tar en liten rast,” sa Mr. Griffin. ”så kan vissa här lugna ner sig lite innan vi börjar repetera.”
Dramasalen fylldes med fnissningar.
”Vi ses här igen om femton minuter.” sa Miss Wallace.
Macy stormade ut.
”Jag behöver luft och något att dricka!”
”Vilken drama queen.” sa Ryan och himlade med ögonen.
Alla skrattade.
Lärarna och de flesta i klassen gick ut för att ta en liten paus.
”Nej, han låter som en katt i en mixer.” sa Arthur och himlade sig. ”Klart han kan sjunga, spånhuvud!”
”Macy och Arthur, nu räcker det!” sa Mr. Griffin, deras andra musiklärare som just kommit in i salen. ”Macy, du kan inte säga vad som helst till dina kamrater bara för att du blir missnöjd.”
Flera av eleverna gjorde tummen upp och log mot Ryan.
De var så glada över att slippa höra Macy sjunga att de helst ville ställa sig upp och jubla, men lite taktkänsla hade de, så de sansade sig.
Miss Wallace reste sig och skrev upp några låtar, och vem som skulle sjunga dem, på svarta tavlan.
”Så här ser vår repertoar ut.”
Miss Wallace flyttade sig så att alla kunde se tavlan.
Swinging On A Star (Ryan, Sunny, Sheila & Maureen + kören)”Ska Sunny också sjunga… och Maureen... och Sheila...?!” skrek Macy.
Rock Around the Clock (kören)
Good morning, Starshine (kören)
Summertime Blues (Ryan solo + kör)
Joy To the World (kören)
All You Need Is Love (Ryan solo + kör)
Ain't No Mountain High Enough (Ryan & Sunny + kör)
”Ja, Macy, det ska de.” svarade Mr. Griffin.
”Så jag får inte en enda låt i år…?!” gnällde Macy.
”Men snälla människa, ge dig nån gång!” stönade Sheila.
”Macy, även om du tror det, så kretsar inte universum runt dig.” sa Arthur.
Macy fnös förnärmat.
”Vi tar en liten rast,” sa Mr. Griffin. ”så kan vissa här lugna ner sig lite innan vi börjar repetera.”
Dramasalen fylldes med fnissningar.
”Vi ses här igen om femton minuter.” sa Miss Wallace.
Macy stormade ut.
”Jag behöver luft och något att dricka!”
”Vilken drama queen.” sa Ryan och himlade med ögonen.
Alla skrattade.
Lärarna och de flesta i klassen gick ut för att ta en liten paus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar