I fyra dagar skulle de bo på Camp Topeka i Blue Hills.
Kate och David var lite oroliga för Ryan nu när han opererats så nyligen. Men de ville inte att han skulle missa sin klassresa.
De fick sin son att lova att han skulle ringa hem när de var framme.
Telefonen på lägret var ur funktion, så Ryan gick till bensinstationen och ringde hem för att tala om att de var framme och att resan gått bra.
Randy och Chuck, som var uttråkade och på dåligt humör, följde efter Ryan till och från bensinstationen.
Hela vägen tillbaka till Camp Topeka gick de nära Ryan och de började knuffa honom framför sig.
”Vad fan håller ni på med?” fräste Ryan.
”Nu kan inte dina små flickvänner rädda dig.” sa Randy.
Han tog ett bloss på sin cigarett och blåste ut ett stinkande moln.
”Nämen Randy, du får väl inte röka nu - vi är på skolresa!” sa Chuck med tillgjord, gnällig röst, som han tyckte liknade stränga lärarröster.
”Du har så rätt Chuck.” sa Randy. ”Jag får fimpa.”
Randy vände sig mot Ryan.
”Vet du vad Ryan, du har tur idag; du får vara askkopp.”
Chuck bände Ryans armar bakåt och höll i honom.
Randy drog upp Ryans T-shirt och pressade den glödande cigaretten strax nedanför Ryans bröstkorg.
Ryan bet ihop tänderna och kämpade hårt för att inte visa sina känslor.
”Nu ska vi leta upp dina små flickvänner också.” sa Randy.
”Låt dem vara!” morrade Ryan.
”Det bestämmer inte du skitunge.” sa Randy.
”Nu går vi.” Chuck släppte taget om Ryan och knuffade honom framåt.
Då körde Ryan sin armbåge i Chucks mage.
Chuck vek sig dubbel och kippade efter andan.
Randy kastade sig över Ryan.
Pojkarna rullade ned för slänten vid vägkanten och hamnade i floden nedanför.
Men lite vatten stoppade dem inte. De slogs som två vilddjur.
Chuck försökte springa ned för slänten, men hala skosulor och torrt sommargräs var inte någon bra kombination, så snart rullade även Chuck ner i floden.
Chuck kom på fötter, drog tag i Ryans hår och gav honom ett knytnävsslag över näsan.
Trots smärtan och blodet som forsade ur näsan tog sig Ryan upp på land.
Han lyckades kravla sig uppför slänten och gick mot lägret.
Telefonen på lägret var ur funktion, så Ryan gick till bensinstationen och ringde hem för att tala om att de var framme och att resan gått bra.
Randy och Chuck, som var uttråkade och på dåligt humör, följde efter Ryan till och från bensinstationen.
Hela vägen tillbaka till Camp Topeka gick de nära Ryan och de började knuffa honom framför sig.
”Vad fan håller ni på med?” fräste Ryan.
”Nu kan inte dina små flickvänner rädda dig.” sa Randy.
Han tog ett bloss på sin cigarett och blåste ut ett stinkande moln.
”Nämen Randy, du får väl inte röka nu - vi är på skolresa!” sa Chuck med tillgjord, gnällig röst, som han tyckte liknade stränga lärarröster.
”Du har så rätt Chuck.” sa Randy. ”Jag får fimpa.”
Randy vände sig mot Ryan.
”Vet du vad Ryan, du har tur idag; du får vara askkopp.”
Chuck bände Ryans armar bakåt och höll i honom.
Randy drog upp Ryans T-shirt och pressade den glödande cigaretten strax nedanför Ryans bröstkorg.
Ryan bet ihop tänderna och kämpade hårt för att inte visa sina känslor.
”Nu ska vi leta upp dina små flickvänner också.” sa Randy.
”Låt dem vara!” morrade Ryan.
”Det bestämmer inte du skitunge.” sa Randy.
”Nu går vi.” Chuck släppte taget om Ryan och knuffade honom framåt.
Då körde Ryan sin armbåge i Chucks mage.
Chuck vek sig dubbel och kippade efter andan.
Randy kastade sig över Ryan.
Pojkarna rullade ned för slänten vid vägkanten och hamnade i floden nedanför.
Men lite vatten stoppade dem inte. De slogs som två vilddjur.
Chuck försökte springa ned för slänten, men hala skosulor och torrt sommargräs var inte någon bra kombination, så snart rullade även Chuck ner i floden.
Chuck kom på fötter, drog tag i Ryans hår och gav honom ett knytnävsslag över näsan.
Trots smärtan och blodet som forsade ur näsan tog sig Ryan upp på land.
Han lyckades kravla sig uppför slänten och gick mot lägret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar