Little Monkey Boy

På torsdagskvällen kom Rebecca hem från college för att bo hemma över helgen.
Sunshine och Maureen kom uppför trappan till verandan.
”Vi är inte sena, va?” frågade Maureen.
”Nej då, Kate och Maggie har inte kommit tillbaka än.” sa David. ”Var är Ryan då...?”
”Här!”
Ryan kom klättrande över verandaräcket.
”Har du klättrat ända upp hit...?” frågade David.
”Yep!” sa Ryan stolt.
”Vi har en trappa, din lilla apa.” skrattade Rebecca.
”Jag vet, men det här sättet är roligare.” sa Ryan och hoppade vigt ner från räcket.
”Du är knäpp du, lillbrorsan. Kom och ge din syster en kram.”
”Okej då.”
Ryan kramade snabbt om Rebecca.
”Larva dig inte lillbrorsan. Det där var ingen riktig kram. Ge mig en ordentlig kram nu.”
”Tjejer… de ska bara kramas hela tiden.” suckade Ryan.
Men han gav sin syster en ordentlig kram.
”Klart man vill krama dig hela tiden,” sa Maureen. ”du är ju så söt.”
”Är jag inte alls!” protesterade Ryan och rodnade.
Han klättrade upp på verandaräcket och satte sig.
”Man kanske kan klättra upp på taket också - till mitt fönster!” sa Ryan ivrigt, som om det vore världens bästa idé.
”Ja, om du vill ramla ner och bryta varenda ben du har i kroppen.” sa Sunshine.
”Just det, lyssna på Sunny.” sa David. ”Ry, taket klättrar vi inte upp på, okej?”
Ryan log.
”Okej!”
”Bra.” log David. ”Nu går vi in; mamma och Maggie är snart här med maten.”
Ryan hoppade ner igen och sprang in i köket.
”Har han alltid så här mycket energi?” frågade Rebecca.
”För det mesta.” sa David.
”Gud… låt honom aldrig börja dricka kaffe…!” stönade Rebecca.
”Jag kan lugna ner honom.”
Maureen brottade ner Ryan på golvet och satte sig på hans ben.
”Vad ska vi göra med dig?”
”Vi säljer honom till cirkusen,” sa Rebecca. ”de vill säkert ha en liten apa.”
”Cirkusen har redan en apa.” sa Ryan och räckte ut tungan åt sin syster.
”Men vet ni vad de inte har…?” sa David och tog tag om Ryans midja med båda händerna.
”Vad...?” frågade Ryan, fast han anade vad som skulle hända.
”En kittlig liten apa!”
”Ja!” sa Maureen förtjust. ”En kittlig söt liten apa!”
”Nej!”
Ryan försökte få bort sin fars händer från sin midja och Maureens händer från sin mage.
Men det gick inte så bra.
”Jag är inte kittlig!” försökte Ryan.
De andra skrattade.
”Du är superkittlig sötnos.” retades Maureen.

”Vad håller ni på med?” utbrast Kate roat när hon och Maggie kom hem med maten.
”De tänker sälja honom till cirkusen.” fnissade Sunshine.
”Nej, lyssna inte på henne!” pep Ryan. ”De bråkar med mig! Rädda mig!”
”Vi kan väl äta innan vi säljer nån till cirkusen?” sa Kate. ”Annars blir maten kall.”
”Tack!” sa Ryan lättat.
David tog papperskassarna med mat och ställde dem på köksbordet.
Maureen klev av Ryans ben och drog upp honom på fötter.
”Du ska få igen för det här Maureen.” sa han.
”Jaså, vad ska du göra då, Little Monkey Boy…?” frågade Maureen.
”Jag kommer nog på nåt.” sa Ryan med ett mystiskt leende.
”Borde jag vara rädd eller?” flinade Maureen.
Ryan nickade.

"Yep!"