Fortsättningen på "Onda aningar"
Kate klappade honom på armen.
”Slappna av, älskling.”
”Vi har väntat länge.” sa Ryan.
Kate nickade.
”Ja, de har säkert mycket att göra.”
”De har säkert glömt bort oss!” sa Ryan förhoppningsfullt.
Han reste sig ivrigt och drog i sin mammas hand.
”Kom, vi sticker.”
Kate bara skrattade.
”Nehej du, sätt dig ner. Det är nog din tur snart.”
Ryan stelnade till när han hörde sitt namn ropas upp.
För ett ögonblick tänkte han faktiskt springa därifrån.
Som om Kate läst hans tankar lade hon armen om hans midja och styrde honom åt rätt håll. Hon ledde in en mycket motvillig Ryan i undersökningsrummet.
Den kvinnliga läkaren som opererat bort hans blindtarm log varmt mot honom.
”Du behöver inte vara orolig, Ryan, jag ska bara titta på dig lite idag. Och ta bort stygnen.”
Ryan kände sig ökentorr i munnen när han låg på undersökningsbritsen och läkaren knäppte upp hans skjorta.
Han försökte andas normalt.
”Vill du ha lite vatten?” frågade läkaren.
Ryan nickade.
Hon fyllde en pappersmugg med vatten och räckte honom den.
Han drack upp alltihop.
”Tack.” sa han.
”Det var så lite så.” Läkaren log mot honom.
”Vad har du gjort här?”
Ryan kände att läkaren pekade på märket efter Randys cigarett.
”Eh… några i min klass använde mig som askkopp.” mumlade Ryan.
”Det var inga trevliga klasskamrater.” sa läkaren.
Ryan skakade på huvudet.
Till sin lättnad kände Ryan nästan ingenting när läkaren tog bort stygnen. Han blev överraskad över att det gick så fort.
”Nu ska jag känna lite på din mage för att se om du har ont, okej.”
”Okej.” sa Ryan.
”Gör det ont?” frågade läkaren när hon tryckte på magen.
”Nej.” svarade Ryan.
Kate och läkaren såg roade på varandra och log när Ryan ryckte till lite och de anade en antydan till leende i hans ansikte.
”Kittlig.” mimade Kate.
Läkaren log och nickade förstående.
”Allt ser jättebra ut.” sa läkaren. ”Nu får du gå hem, Ryan.”
Ryan knäppte snabbt skjortan och gick mot dörren.
”Du har bråttom du, vännen.” skrattade läkaren. ”Ta hand om dig nu.”
”Tack.” sa Ryan.
”Du springer väl inte ifrån mig nu, va?” skrattade Kate när Ryan skyndade ut i korridoren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar